lördag, maj 08, 2010

Vem är estet?

Hur definierar du begreppet estet? Vem har rätt att kalla sig estet? Vad är det för skillnad på estetik och smak? Varför är det per automatik fint att vara estet? Finns det något test man kan genomgå för att få besked om man är en estet - eller bara en människa som uttrycker tycke och fäller omdömen lite hej vilt, allt eftersom andan faller på?

Tankarna kring det där ordet började snurra när jag såg ett tv-program i veckan. Jätteintressant var det, en repris på en film om formgivargurun Stig Lindberg, som jag förvisso uttryckt min beundran för tidigare här på bloggen.
Ingen skulle väl komma på tanken att ifrågasätta att Lindberg var en estet. Idag är hans design klassisk, prylarna eftertraktade och jättedyra på marknaden i den mån de dyker upp. Titeln "multikonstnär" passar honom definitivt.

Men var Lindberg en estet i ordets bästa bemärkelse? Frågan kan verka konstig, men det beror nog bara på att du inte sett den där dokumentären. I den intervjuades människor som funnits i hans omgivning, däribland hans två barn. Det rådde ingen tvekan om att föräldrarna ansträngt sig för att förmedla sin (goda) smak till ungarna. Fast det kunde ta sig märkliga uttryck. Eller vad sägs om följande?!

-Jag minns när de utsvängda jeansen kom, berättar sonen.
-Alla hade utsvängda byxor, utom vi. Pappa tyckte de var fula och hamstrade raka jeans i växande storlekar så att vi skulle ha för lång tid framöver!
Så agerar uppenbarligen en estet - men att sonen gärna sett att man ruckat på principerna och släppt in utsvängda jeansben i det Lindbergska hemmet, det råder det ingen tvekan om. Det handlade om principer, inte om barns önskningar.

Det är säkert väldigt
ofta föräldrarna som ger sin avkomma sinnet för skönhet i detaljer och formgivning. Och det kan gå åt två håll: endera revolterar barnen och bestämmer sig för att bara gilla det som går tvärt emot mammas och pappas valda stil. Eller så får man det med modersmjölken och följer tätt i de upptrampade spåren.

Att Ernst och Helene Billgren fått just en sådan dotter kan ju inte överraska någon. I ett hemma-hos-reportage i dagens SvD visar det sig att tjejen har tyllklänningar på väggarna, frossar i vintage och över huvud taget starkt påminner om sin mor. Elsa Billgren är naturligtvis estet, precis som föräldrarna - eller hur?

Men var hamnar vi andra då, vi som inte hade bildskapande kreatörer som stod för våra gener? Varför tycker till exempel jag att det mesta som andas 50-tal ger mig andnöd, när andra kan jubla i timmar? Och är det något allvarligt fel på mig som i decennium efter decennium framhärdar i att ha vita väggar, och gärna en liten trasmatta på golvet?
Jag är nog ingen estet.
Och får väl leva med det. Samt försöka vara glad ändå.

Copyright Klimakteriehäxan

23 kommentarer:

Bloggblad sa...

Nu är jag inte så hemma på dem du nämner, men tycker ofta när jag ser unga konstnärer på tv att de verkar så himla säkra på att de har rätt i sin syn på skönhet - när jag tycker att de gör urfula grejer...
Ibland säger de att det räcker med att deras "konstverk" väcker känslor - men jag undrar jag... räcker det att jag rycker på axlarna och tycker att det är blaj?

Här ska det bli vitt kök (men jag planerar färgfest med gardiner!) trots att jag ser på tv att det ska vara lila eller giftgrönt eller ljusblått...

Ibland blir jag bara så där otroligt lycklig över att jag (vi) får ha det precis hur vi (jag) vill hemma. Det är mest jag som fixar, men maken delar min smak till fullo. Vilket ju är mest tur för honom... :)

Klimakteriehäxan sa...

Att var och en ska få bli salig på sin fason är väl något av det klokaste som någonsin yttrats ...

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

Vita köksväggar plus trasmatta låter mycket estetiskt, tycker jag!

Kulsprutan

gunilla sa...

Jag instämmer med föregående "talare". För mig är en estet en person som tycker att det vackra är viktigt. Och vad det är? Ja smaken är som sagt som baken... väldigt olika från person till person. Min sambo och jag kan tex ha helt olika uppfattning om hur vi ska utforma vårt hem - praktiskt eller snyggt. Han står för det praktiska och jag för det estetiska. Bäddat för konflikt!

Klimakteriehäxan sa...

If "anonymous" who writes in English is a real person, let me know. Otherwise I´ll have to introduce the spam filter once again ...

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.