onsdag, maj 19, 2010

Skitsnack – om Det Mest Privata

Om du är en känslig natur som helst vill slippa alla intima detaljer ska du inte läsa längre än hit. Hej då, kom gärna tillbaka en annan gång, för vanligen uppehåller jag mig inte vid livets allra mest privata företeelser, det är dumt att genera folk i onödan! Men nu handlar det precis om det: nöd.

Du som ändå inte klickade dig härifrån – till dig har jag en fråga: Visst har du konstaterat, precis som jag, att varje gång man gjort en resa, den må vara kort eller lång, så är det ett härligt återseende att kliva in på den gamla vanliga toaletten där hemma? Lika säkert är att frågan dyker upp: hur kan det komma sig? Hur kan hela tarmpaketet börja sprattla av glädje över det faktum att det kan få tömma sig, detta synnerligen grundläggande behov, i en invand miljö?

Självklart äter vi inte exakt likadant under en semestervecka i Thailand eller på Mallorca som vi gör vid köksbordet i Lycksele eller i matsalen i Djursholm. Kanske är det också svårare att hålla koll, inte bara på kalorierna, utan också på fiberintaget. Knäckebröd serveras endast på de mest svensketiketterade hotellens frukostbufféer, om ens där. Och en stor del av charmen med en resa är ju faktiskt att botanisera på matsedlarna, upptäcka nya rätter, originella kombinationer av kryddor och råvaror, utmaningar för smaklökar som är vana brun sås och kokt potatis.

Men de där kulinariska utsvävningarna ställer inte sällan till med problem. Även den som i vanliga fall aldrig ägnar verkmästaren i magen en tanke kan plötsligt bli varse att åtminstone delar av den arbetsstyrka han befaller över har gått i strejk. Det kan förvisso också hända att Montezuma sticker upp och kräver sin hämnd, vilket ger problem av helt motsatt natur. Då kommer ändå fortsättningen att bli spännande, beroende på vilken vändning det hela tar.

Faktum kvarstår: för peristaltikens bästa borde man aldrig lämna hemmet. Det spelar ingen roll hur välkaklad toan är, hur ren själva brusfåtöljen skrubbats, hur snyggt man har vikit pappersbiten som hänger ut från pappersrullen (ja, som ni märker bortser jag helt från ståuppvarianten som bjuder på en lång rad andra praktiska problem).

När munnen förkunnar ”Hem, ljuva hem!” samtidigt som resenären sätter nyckeln i ytterdörren ropar en annan viktig del av kroppen ”Mugg, kära mugg!”
Visst är det en skitsak. Och väldigt privat.
Men synnerligen vanligt. Eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

Ni har faktiskt haft chansen att hänga med mig på toa en gång förr - kolla här!
Och lite fler funderingar kring att komma hem från en resa hittar du här!

6 kommentarer:

Cicki sa...

För att fortsätta med lite skitsnack så var det så här att under min andra graviditet låg jag inlagd på en avdelning för sk riskmammor. Trots katrinplommon, fibertillsatt kost osv. var det problem för mig med nummer två. Jag hade ständig helgpermis. Så fd maken hämtade mig på fredagarna, vi åkte de fyra milen hem till radhuset och på slutet satt jag alltid med dörrnyckeln beredd på att rusa ur bilen. Vi hann bara köra in på vår egen gata så var det dags för mig. Det var så skönt att komma hem......:-)

Anonym sa...

visst är det konstigt hur den tidigare så obstinata magen sätter fart - redan i hissen börjar det bli bråttom - nycklarna måste fram fort, mycket fort. Hem, ljuva hem med EGEN bekvämlighetsanrättning!!!
Här kan man verkligen kalla det:
Overboard

































































Ja









o

Hannele på Hisingen sa...

själv minns jag inte om jag någonsin blivit sjuk av mat, i Ryssland var det nära, men då var det inga kulinariska upplevelser.. Och toapapret fick man lägga i en korg bredvid (vilket man får göra i många länder med dåliga avlopp, Grekland, har jag hört).

Anonym sa...

Oj, som jag håller med. Egna toan och egna sängen är det mest uppskattade efter en resa. I den ordningen.
Jag gick tillbaks och läste din tidigare blogg om toapappersproblemet och fick mig ett gott fniss igen.
Dessutom fnissade jag rejält åt Cickis kommentar härovan. Och alla vi som hittills kommenterat den här bloggen verkar vara 100% överens med dig.

Privat ämne kanske, men verkligen inte en skitsak :o)

Kulsprutan

Bloggblad sa...

Min pappas semesterordspråk:

Det bästa med att resa bort är att komma hem och gå på toa.

Klimakteriehäxan sa...

Det var väl det jag visste: känslan är spridd!!!!