måndag, november 15, 2010

Den vassaste kniven i lådan

Han har inte alla hästar hemma.
Där går inte hissen ända upp.
Hon står väl inte för hela begåvningsreserven.
Den där är inte precis den vassaste kniven i lådan.

Det finns oändligt många sätt att mer eller mindre, mest mindre, sofistikerat påstå att någon inte utmärker sig för intelligens eller allmänt rask tankeverksamhet. Man stöter på dem ganska ofta, kommentaren utlöser ett och annat fniss eller rent av ett riktigt skratt.

Men i det där stallet finns väl i alla fall något litet föl eller åtminstone en unghingst? Och den där hissen kanske bär ett antal våningar, även om man tvingas ta trappan sista etappen? Hela begåvningsreserven – nej, vem kan stå för den? Ingen, naturligtvis!

Så har vi det där med kniven. Den som ligger där i lådan, väl använd, med en egg som inte sett en slipmaskin på mången god dag. Klart att den inte är vassast, förhoppningsvis finns ändå någon som skär lite bättre. Men den ligger vant i handen, känns bekant, bekväm att hantera – eller hur?

Nu har vi just skaffat en ny kniv, en fin kockkniv. Den absolut vassaste av våra skärredskap. Jag såg verkligen fram emot att använda den och gick loss på en fläskfilé som behövde putsas. Tjohej, som den skar! Hur lätt som helst! Men stopp, vad är det där röda? Blod!?
Ja visst. Jag hade naturligtvis skurit mig i ett finger, kände inget eftersom kniven var så skarp.
Fläskfilégrytan slukade en liten skvätt människoblod, men ingen som åt den verkade märka något (den blev riktigt god, med tomat, oliver och syltlök!).

Nästa dag, nytt försök. Gav mig på en alldaglig falukorv, nästan tinad, ur frysen. Ni har redan gissat vad som hände: blodvite uppstod.
En väldigt bra kniv, absolut. Den vassaste i lådan, ett redskap som man måste vänja sig, lära sig, närma sig med list och skicklighet.

Fast med dessa nyvunna insikter kommer jag fram till, att de där människorna som kanske inte är direkt jämförbara med vår nya kniv, de kanske trots allt är värda mycket mer respekt än de tycks få.
För den vassaste kniven i lådan är inte entydigt vänlig. Den skadar sin användare.
Ska tänka på det om jag hädanefter frestas ta till det där uttrycket någon gång.

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

Ullaw sa...

Och själv är jag inte dum, jag har bara lite otur när jag tänker.
Sen undrar jag också om den där alldagliga falukorven möjligen gjordes inbakad, enligt ditt eget recept?

tant Hannele på Hisingen sa...

jag vågar inte ens läsa, har en fingertopp mindre nästan efter att lånat makens kniv..

Klimakteriehäxan sa...

Ack ja, Ulla vem har inte det ... fast nej, den blev inte inbakad, så fint kalas var det inte ...
Hannele - du kan läsa, det gör inte ont, jag lovar!

malou sa...

Jag har en älsklingskniv som har hängt med hela - nej, halva mitt liv. Den är toppenbra, fast det finns en nyare och enligt mannen en bättre kniv. Fast det tror jag inte på!
Ha en riktigt bra dag, trots plåster!!

Musikanta sa...

Jag säger aldrig någonsin någonting om begåvningsreserver o.dyl. sedan jag såg en långtradare backa in i en port med en decimeter tillgodo på varje sida...
Håller med om det där med kniven!

Londongirl sa...

Oj vilken kniv! Hanteras med varsamhet vid matlagning alltså. ;-)

Gunilla sa...

Det där har jag också funderat på och kommit fram till att jag personligen är rätt tacksam över att "mina höns ofta är på rymmen" för det är det som gör mig till den fullständigt mänskliga varelse som jag faktiskt är.

♥ Hannele på Hisingen sa...

P.S.
sonens flickvän fick rädda livet på mej, när blodet bara rann..