lördag, oktober 13, 2012

Avancerat självbedrägeri

Väl uppstigen i morse visste jag att dagen, om än ledig på papperet, borde fyllas med en hel del försummade plikter.
Alltså tillgrep jag ett av de få knep som jag funnit biter på min latmask: jag skriver en att-göra-lista. Listan må vara lång, men varje gång en punkt kan strykas över med kraftiga streck är en seger.

Dagens lista blev imponerande: byta lakan, handla, tvätta, höststäda balkongen, gå till återvinningen, stryka, fålla ett par jeans, städa badrummet … det där är bara ett axplock. Listan var med andra ord inte bara lång utan såg också väldigt tråkig ut. Då la jag till två punkter: promenad och bio. Det kändes genast bättre när biljetten till ”En oväntad vänskap” var bokad, på gångavstånd.

Mystiken i det där med att göra olika sorters listor, den klarnar nog aldrig. Erlend Loe och Horace Engdahl (som i och för sig hade snott idén från fransmannen George Perec) har rent av lyckats göra litteratur av företeelsen. Att den är utbredd, det vet vi. Folk gör boklistor, filmlistor, matlistor, musiklistor, minneslistor, önskelistor – och så de där med alla måstena som väntar. Hur man kan känna sig belönad och lite duktig av att göra ett pennstreck över ett ord, det är hur man än vrider och vänder på saken obegripligt.

Lägg därtill att du mitt i en aktivitet kommer på ännu en sak som måste göras och åtgärdar den i flygande fläng – framme vid listan igen skriver man dit den nya punkten, som alltså kan strykas direkt. Ofantligt fånigt. Inte minst eftersom ingen annan ser den där listan, bara den som gjort den … Man får nästan vara på sin vakt så att inte saker som andas, blinka, gå på toa hamnar på den där listan, av bara farten och i ren tävlingsiver.

Men när det så blev dags för de trevliga punkterna på min lista ljusnade det. Vädret var vackert med höst i vindpustarna. Jag gick en lov över Södermalm, kikade in i Söderhallarna (de färska räkorna var slut), köpte en billig t-tröja och hann till och med gå in på en riktigt härlig konstutställning. Och i väntan på mitt biosällskap blev det en capuccino hos baristan och ett par kapitel i pocketboken som just nu bor i min handväska, "Borta bäst" av Sara Kadefors. Dessutom var filmen bra.

Hemma igen kunde jag stryka flera punkter, inte bara ”promenad” och ”bio” utan också ”handla” eftersom jag slank in på Ica på hemvägen.
Det återstår fortfarande en hel del saker på den där listan, men det är ju en dag i morgon också. Om det verkar behövas kan jag skriva en ny att-göra-lista.
Självbedrägeri?
Javisst! Avancerat!
Men vad är det för fel på självbedrägeri som fungerar?

Copyright Klimakteriehäxan

PS Om blogga stod på listan? Nej, faktiskt inte. Ibland blir jag lite olydig ...

4 kommentarer:

Anonym sa...

:-D

Hannele på Hisingen ♥ sa...

jag ägnar mig i stället åt minnesträning; det jag glömt är inte viktigt...

Musikanta sa...

Jag gör bara EN tråkig måstesak per dag - men så är jag också pancho. Jag tycker att det var väldigt många måsten på din lista...
Ingrid

Klimakteriehäxan sa...

Ja ibland är "måstena" många ...