söndag, februari 22, 2015

En rea som tappat suget

Det ligger en katalog inför bokrean på soffbordet. Den är oöppnad.
Så var det minsann inte förr. Då lusläste jag ALLA reakataloger, kollade annonserna, skrev inköpslista, riktigt längtade efter att bokkalaset skulle börja. Hem kom jag med tunga kassar och betydligt lättare plånbok, men glad. Glad över att veta att många timmars härliga läsäventyr väntade. Bara att bestämma sig för turordningen.

På den tiden brukade också min favoritbokhandel ha en hel serie enspaltiga annonser med ”de bästa fynden” i olika kategorier. Åtta annonser kunde det vara, utplacerade i morgontidningens olika delar. Jag bockade av, väl medveten om att skulle jag gå just till den affären skulle jag verkligen få trängas med andra, ta till armbågarna för att nå kassan … men det kunde vara värt besväret. I dagens tidning har samma bokhandel tre annonser. Mindre än hälften. Antar att trängseln inte heller är som tidigare.

Jag känner ett antal människor som på ett eller annat sätt är engagerade i branschen. Författare, förläggare, redaktörer, recensenter. De vittnar alla om samma sak: det har blivit så otroligt mycket svårare att sälja pappersböcker. Visst, det finns hörböcker och nedladdningsbara e-böcker, pocketupplagorna kommer blixtsnabbt – men summan av kardemumman är den samma: försäljningen har gått ner, om än olika mycket (barnböcker påstås gå bättre, låt oss innerligt hoppas att det är sant).

Nu i veckan infaller reastarten. Dörrarna slås upp redan klockan 7, kanske någon kedja börjar redan vid midnatt. Nätbokhandlarna har "alltid" öppet. Kulturskribenter tipsar om sina bästa titlar vars pris sjunkit dramatiskt, så länge man vill ha hårda pärmar och större stil. Konstgjord andning? Ja, kanske bidrar den till överlevnad, men det ser mörkt ut.

För egen del ska jag undvika rean, i år igen. Den lockar inte, för mycket talar emot, och det trots att jag älskar rea-fenomenet i andra sammanhang! Men just den här har tappat suget.
Hör många som är i samma situation: bokhyllan är överfull, inga inköp är ”tillåtna”. Samtidigt är högen med redan införskaffade men olästa böcker stor. Och det finns förvisso bibliotek!

Ändå önskar vi bokvänner inget högre än att folk ska köpa, läsa sig till nya upplevelser och insikter med samma lust som man själv en gång kände … men det är antagligen bara ännu en av dessa drömmar som aldrig går i uppfyllelse.
Hur gör du? Blir det bokrea för din del?

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

♥ Hannele på Hisingen sa...

Nu tittar jag i den "udda" hyllan, men jag lyckades köpa mina böcker billigare före bokrean, när bokaffären hade erbjudande precis innan, dyrare nu :)

Asta sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Asta sa...

Jag har beställt ett par kokböcker, nästan de enda böcker som jag fortfarande köper i pappersform. Men inget reahäng som förr. Köper fortfarande mycket böcker, men nu blir det e-böcker och nedladdningsbara ljudböcker. På så vis har jag alltid ett gäng böcker med mig.

♥ Hanneles bokparadis sa...

olästa böcker är en skatt
som grävs fram regniga dagar.

Anonym sa...

Rean påverkar inte alls mina bokinköp som pågår oavbrutet året runt och jorden runt på de språk jag läser.

Kulsprutan

Benita sa...

Några böcker på rean blir det nog för min del. :)

Bloggblad sa...

Jag köper bara böcker som jag misstänker att jag kommer att läsa flera gånger och böcker som vänner och släktingar har skrivit. En pocket då och då kan det bli, lätt att ge vidare. Vi har dåligt med plats för bokhyllor så jag lånar det mesta. Har inte råd att köpa heller.

Jag tycker att det är så synd att bokhandlare får lägga ner, men när jag köper en bok, tänker jag mer på min taskiga inkomst och sparar en hundring per bok genom att köpa på nätet.

Musikanta sa...

Med tanke hur det ser ut i våra många bokhyllor där böckerna ibland står i dubbla rader (som om någon någon gång skulle komma sig för att se vad den bakersta raden innehöll) har jag lovat mig själv att INTE gå på bokrea i år. Jag har också, som du, en uppsjö av böcker som jag inte har läst. Världslitteraturen i 20 delar (minst) som jag ärvt efter min pappa.
Ingrid