Den var jättefin.
Den var hemstickad. Av mamma. Som, visar det sig, sparade stickbeskrivningen till sin död. Hon har säkert inte ägnat den en tanke på många år, men den hörde till de små saker hon uppenbarligen ville minnas eller åtminstone hade svårt att slänga.
Man hittar många märkliga ting när gamla gömmor rensas. Ofta saker som påminner om den tid då barnen var just barn. Foton man aldrig har sett, brev man inte minns att man skrivit, teckningar som ritats när man var fem, travar med vykort man skickat från diverse semestrar. Släktens bröllopsbilder, hyggligt få skilsmässopar bland dem. Gamla skolklasser. Ateljéfoton med "RÅKOPIA" stämplat tvärs över. Och än en gång konstaterar jag när 40-talsminnena radar upp sig att alla var så smärta! Så cyklar de också på bilderna, eller åker skidor, eller badar.
Mitt i alltihop dyker den upp, den utklippta stickbeskrivningen på en barnkappa. Astrid Larsson i Nyköping har gjort modellen, med "mönsterstickad chemisett" och en kjol i vippiga våder. Dock kan jag inte se i vilken tidning mamma hittade den. Storleken är i alla fall två år och stickorna nummer 2½ – och alla som någon gång stickat vet att det inte är en storlek som får handarbetet att växa särskilt snabbt.
Faktum är att jag minns den där kappan. Ja inte i detalj, men att den var blå. Kommer också ihåg att jag senare fick en "dräkt", även den i blått: kofta och kjol som mamma snodde ihop, tillsammans med jumprar, tröjor och mössor. Fort gick det alltid, trots att det på den tiden aldrig handlade om sådana garner som numera får prefixet mode- och nästan undantagsvis är så tjocka att de kan hanteras med stickor nummer fem eller ännu grövre.
Någonstans finns jag säkert förevigad klädd i den här skapelsen. Men den bilden har jag ännu inte hittat. Nöjer mig med det mamma skrivit i sin snygga handstil på urklippet: "Ainas första kappa! söt!".
Ja, det var den. Absolut.
Vill du tillverka en likadan, i äkta 50-talsstil? Det går jättebra. Skaffa fyra hekto ullgarn och stickor i rätt storlek. Som ni ser har jag ju beskrivningen kvar och vidarebefordrar den gärna!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Rätt fantastiskt att hon sparat stickbeskrivningen i alla år. Men vem vet vad man hittar i sina gömda och glömda lådor om man någonsin får för sig att titta efter. Jag kan tänka mig att du var söt i den! Nu fick jag dåligt samvete eftersom jag har en halvfärdig tröja liggande i stickkorgen tänkt till det äldsta av de yngsta barnbarnen men som snart det yngsta också börjar bli för stor för...
SvaraRaderaIngrid
nej.... Så sött, då hade vi något gemensamt redan då ;)
SvaraRaderaAtt kappan var blå framgår inte av det svartvita fotot - att den är jättefin finns det inget tvivel om. Och att du var jättesöt i den är jag säker på.
SvaraRaderaFast både kappa och dräkt i blått - längtade hon i smyg efter en pöjk? Näe, då hade hon nog stickat byxor och kostym.
Det måste vara rätt ´sweet ´n sour´ att hitta alla gamla minnen i mammas hus.....
Kulsprutan
Musikanta - antalet UFO:s (UnFinished Objects) i världen är enormt ... så du behöver inte ha dåligt samvete!
SvaraRaderaHannele - hade du en likadan???
Kulsprutan - tror att kappan på bilden stickats i ett ljusare garn. Det kan rent av vara så att tidningen ifråga inte hade några färgbilder alls, vad vet jag! Om färgvalet: jag har alltid passat i blått!
min mor stickade både till mej och min bror, jag kan inte svära att det var exakt likadant....
SvaraRadera