Nu har jag funnit tröst. På Lidingö fanns den, sluttningen där det minsann blommade både blå och vita sippor, i mängder, precis som på en målning av prins Eugen. Jag klev försiktigt bland de späda örterna och plockade en liten ljuvlig vårbukett som nu står på köksbordet.
Mycket finare blomsterarrangemang finns inte! Och jag brister ut i dagens andra, från hjärtat kända: Äntligen! (Det förra föranleddes av något du kan läsa om i posten strax här nedanför.)
Inlägg
Så fint att du kom till den fina backen med alla dessa vackra vitsippor och även fick med en bukett hem- Äntligen!
SvaraRaderaJa visst blir man glad! Älskar vitsippor! Och att man får plocka dem, ohämmat! De står i alla fall några dagar i vas!
RaderaDet är ju bara så underbart!
SvaraRaderaJag njuter av de där sipporna, år efter år samma underbara upplevelse!
RaderaSå vackert. Och det är verkligen underbart att plocka händerna fulla av vitsippor!
SvaraRaderaBlir lika lycklig av dem varje vår!
RaderaSå du har tagit dig hela vägen till Lidingö för att hitta dina favo blommor. Å du lyckades! Bra gjort där. Den lilla buketten är ljuvlig. Älskar sådana buketter mycket mera än snittblommor från affären.
SvaraRaderaJa på Lidingö var det ju gott om dem, fast jag fick åka runt lite ... men det var det värt, för jag blir alldeles varm i själen av att stå där bland blommorna och sedan plocka en liten bukett!
Radera