Vardag i coronans tid

Hej på en lördag! Är det en alldeles vanlig dag? Nej. Det är en dag när coronaviruset fortsätter att hålla oss i ett järngrepp. Även om man är frisk har det där eländet förändrat allas våra vardagar.

Det enda vi verkar ha hygglig tur med just nu är vädret. Jag försöker sno åt mig en timme i förmiddagssolen, uppkrupen i hörnet på vår balkong. Om jag blundar kan jag nästan tro att jag faktiskt fick göra den där trippen till Kanarieöarna eller något annat ställe där solen skiner ofta och mycket. Hade hoppats och sett fram emot det. Tji fick jag.

Vitsippsbacke är en lisa för själen.

Sedan är det blommorna och fågelkvittret som kan skingra de oroliga tankarna. För visst är det så att ingen kan hålla den där oron helt borta? Ska man bli sjuk, hur sjuk blir man i så fall, hur jobbigt blir det inte bara för patienten utan för dennes omgivning? Hur länge orkar vårdpersonalen?

Handtvätt, ja. Avstånd, ja. Som Apoteken påpekar i annons: de kända biverkningarna är milda, det handlar om torra händer och rastlöshet. Har inte åkt buss på en dryg månad (och då var jag nästan ensam), t-bana var det ännu längre sedan jag klev på. Men jag promenerar nästan alla dagar, även när det blåser så det tjuter runt öronen. Och jag har sällskap när jag går ut. Senast har jag promenerat med Tove Ditlevsen och hennes självbiografiska "Gift". Nu Torgny Lindgren och "Ormens väg på hälleberget", det är omläsningar i båda fallen.

Jag håller helt enkelt på att beta av radioföljetong efter radioföljetong, och dessutom radionoveller. Det är gratis och enkelt att ladda ner i mobilen, det är oftast (men inte alltid) bra inläsningar och det är helt enkelt lättare att få ihop de där 10 000 stegen när man har något att lyssna på. En vacker dag kanske jag rentav kommer igång med en eller annan podd.

Noterar också att jag pratar mer i telefon är jag brukar. Och läser dödsannonserna med större intresse ... Mina orkidéer har fått duscha. Tvättskåpet är tomt. Flera fönster är putsade, och utsorterade tröjor i två kassar väntar på transport till någon form av återvinning. Spelar WordFeud vareviga dag, och Cross Boss. Svenska Dagbladet publicerar nu så många korsord att jag omöjligt hinner med dem alla, eftersom jag kanske måste laga lite mat eller tömma diskmaskinen också ...

Det går ju faktiskt ingen nöd på mig, inte alls. Men nog längtar jag efter de där andra, vanliga, omärkvärdiga vardagarna. Längtar väldigt mycket.

Copyright Klimakteriehäxan