Den som känner sig vissen kan behöva piggas upp

Visst är det väl vanligt att vi frågar varandra hur vi mår när vi möts. Ungefär lika vanligt är nog rutinsvaret "jo tack", kanske med ett litet påhängt extra ord som "hyggligt" eller rent av "bra". Fast numera svarar jag att "jag mår bra – såvitt jag vet". Tycker också att jag märker att jag känner efter hur jag mår på ett sätt och med en frekvens som jag absolut inte är van. Hittills utan sjukdomssymptom av något slag.

Men tyvärr är det många som känner sig vissna nu, lika vissna som blombuketten som fångade min blick i ett fönster härom dagen ...  och den som är vissen behöver självklart piggas upp!
Någonstans måste det ändå gå att hitta lite tröst i eländet, eller hur? I Spanien, hårt drabbat av covid-19, har man konstaterat att försäljningen av öl, vin, choklad, glass, chips och oliver har skjutit i höjden. Det finns förmodligen en logisk förklaring: stressen kring coronapandemin ökar behovet av fett och socker.

Att karantän- och isoleringstiden sammanfaller med påskveckan kommer kanske att dölja att samma fenomen är ett faktum även i Sverige. För visst blir det inköp av en hel del godis, om än inte i mängder som kan kallas för hamstring. Kanske en flaska champagne också, bubblor är bra mot tristess och i brist på sociala äventyr inte dumt att ha på lut i kylen. Och det vore ju direkt korkat att inte ha lite glass hemma!

Som tur är finns det kalorifattigare glädjeämnen man kan njuta av så länge vi tillåts vistas utomhus. Jag tänker på alla ljuvliga vårblommor, sörjer att jag missar både blåa och vita sippor i Barndomslandet i år. Men gläder mig åt den härligt blåa mattan av scilla och vårstjärnor som lyser medan en man och en hund verkar vara de enda som är ute förutom jag.

Copyright Klimakteriehäxan