Ibland kan det ju räcka med att titta på bilderna ... Ni vet, resonemanget om att en bild säger mer än tusen ord. Fast det stämmer då inte alltid, om du frågar mig. Men en skicklig tecknare kan förvisso berätta en bra historia fullständigt ordlöst. Det är Ugglan som får mig att fundera i de här banorna, eftersom
temat för veckans tisdagstrio är
illustrerat.
Bland de tecknade mästerverken utan ord finns, i min värld, Lena Andersons kaninböcker. Det är en serie pekböcker för de minsta: Kanin-saga, Kanin-bad, Kanin-låda, Kanin-paket. Vi hade också Kanin-kalas, men den verkar ha försvunnit.
Mina barn älskade dem. Jag "gjorde" texten, som de lärde sig och som jag sedan absolut inte fick ändra på, inte en stavelse! Det märkliga är att när böckerna gavs ut på nytt 2015 hade de försetts med text av Lena A själv. Vem behövde det? Inte jag i alla fall!
För en del böcker räcker en lyckad omslagsbild för att hela historien ska kännas illustrerad. Då tänker jag på romaner som "Barn 312" och serien om Angelique. Slukade båda i tidiga tonår, med det tecknade porträttet av huvudpersonen ständigt i tankarna.
Men i modern tid har romaner formgetts som seriestrippar, med pratbubblor. En av de allra första var "Maus" av Art Spiegelman. Den handlar om Förintelsen, hur hans far överlevde den, och kom ut redan 1996. Boken har översatts till många språk, även svenska. Det är också den första serieromanen som belönats med anrika Pulitzerpriset.
Copyright Klimakteriehäxan
Barn 312 känner jag igen! Om vi menar samma så läste jag den flera gånger i min ungdom. Och jag har en väldigt tydlig bild i huvudet av omslaget.
SvaraRaderaHon hette Martina och hade långt blont hår, lite vågigt - sånt jag så innerligt gärna ville ha jag med!
RaderaKanin saga ser ju bedårande ut! :)
SvaraRaderaHelt underbar serie!
RaderaVilken intressant idé att berätta om Förintelsen i serieform.
SvaraRaderaKlart nytänkande! För 25 år sen iofs men ändå.
RaderaMaus författare borde få Nobelpris för grafisk bok
SvaraRaderaTror inte han får det ...
RaderaTack för intressanta tips.
SvaraRaderaNåt kan kanske passa?
RaderaMaus vill jag läsa.
SvaraRadera"Detta får vi aldrig glömma" - du vet. I Maus är alla aktörer djur.
RaderaMaus blir jag nyfiken på.
SvaraRaderaMan väntar sig nog inte Förintelsen i seriestrippar.
Radera"Kaninsaga" minns jag också och jag läste den för våra döttrar. Undrar om de också minns den. Barn 312 grät jah mig igenom och böckerna om Angelique läste jag också.
SvaraRaderaMaus har jag inte hört talas om förrän nu. Men du gjorde mig nyfiken och ämnet är jag väldigt engagerad i.
Undrar vad du "läste" om kaninen - och hur likt min "text" din var?! Barn 312dristade jag mig att läsa om för nåt år sen och tyckte faktiskt att den hörr.
RaderaMaus och Barn 312 har jag läst. Tror den senare fanns som följetong i Mitt livs novell.
SvaraRaderaNej i Allers!!!! Glömmer aldrig hur otåligt jag väntade på nästa veckas nummer!
RaderaHär ställer jag mig återigen i ett hörn och skäms. Känner inte igen någon av böckerna. Ursäkten att jag inte har barn håller troligen inte, men ändå;-)
SvaraRaderaNär jag läste "illustrerat" tänkte jag spontant på Garfield av Jim Davis. Ja, du ser hur min hjärna fungerar...;-)
Du ska naturligtvis genast lämna skamvrån! Så oändligt många böcker som det finns!
RaderaGarfield har sin charm, han med.
Känner inte till någon av de böckerna. Tack för tips!
SvaraRaderaOm du har barnbarn på lut är Lena A:s kaniner kanon!
RaderaMaus talades det ju mycket om när den kom. Barn 312 minns jag som hjärtslitande. Angelique - böckerna minns jag av helt andra skäl...
SvaraRaderaAngelique och Maus ligger rätt långt ifrån varandra, kan man väl säga ...
RaderaLena Anderssons barnböcker känner jag till, men de här Kaninböckerna har jag nog helt missat. Fina!
SvaraRaderaStorm-Stina och Maja är ju två Lena A-favoriter. För att inte tala om Linnea i Monets trädgård.
RaderaOkända böcker för mig. Barn 312 var jag tvungen att kolla upp, men nej, inte läst den heller.
SvaraRadera