När inget hinder är för svårt

Det blir en hel del sport så här års. Ja, jag menar i tv, alltså. Skidor och skidskytte är kul att titta på, och nu har vi ju dessutom fått en alldeles färsk svensk skrinnarkung! Handboll följer vi gärna, fotboll ibland, och visst är det irriterande att Färjestad inte leder hockeyligan (som de ju bör eller hur ...)!?

För hur ädel man än är, det kan inte hjälpas åtminstone för min del: jag engagerar mig mycket mer om jag kan ha "hjärtat" med i tävlingen. Så blir jag också superglad när "de mina" vinner och lika ledsen när det går dåligt i spåret eller på planen.

Denna onsdag ställer Enligt O som hon brukar en kulturfråga, och kanske tillbringar hon lika mycket tid som jag framför tv:n när det är tävlingsdags? Frågan lyder hur som helst:
Vilken bok som på något sätt handlar om sport är din favorit?

Tänk att jag tror att jag ska ta upp en riktigt gammal favorit, från 1946. En kombinerad flick- och hästbok, en genre som har fångat så många tjejer genom åren! Jag har aldrig varit någon hästflicka. Men huvudpersonen i "Över alla hinder" (National Velvet), hon vann mitt hjärta. En sann feministisk förebild, en som visade att kvinnor kan, att tjejer klarar lika svåra saker som killar. Inget hinder var ju för svårt för den tjejen!

Velvet har nämligen en dröm, och det är att rida den klassiska tävlingen Grand National, en supertuff hinderritt (steeplechase) under tre hela dagar. Hon klipper sitt hår kort, klär sig (med sin mammas hjälp) som en pojke, lyckas starta och, ja, det fattade ni ju för länge sedan, hon vinner naturligtvis hela klabbet.

Det blev också en film av Enid Bagnolds historia, och det betydde genombrottet för den sedermera tämligen välkända Elizabeth Taylor som då var tolv år gammal (fast visst ser hon mycket äldre ut på filmaffischen?) Mickey Rooney spelade hennes pappa. En succéfilm blev det, fast jag har bara läst boken.

Det berodde förmodligen inte på berättelsen om Velvet, men så småningom ändrades reglerna så att även kvinnor numera får tävla i Grand National. Själv satsar jag väl på ännu en virusfri promenad. Att jag trots allt sedermera blivit en hästflicka kan du läsa om här.

Copyright Klimakteriehäxan