Jag kan höra mig själv säga det. Hur jag minns något som hänt, alldeles exakt. Som när jag fick veta att Kennedy mördats. Eller Palme. Estonia. Eller när planen flög in i tornen i New York. Men inte bara sådana händelser som skriver historia utan även andra, mycket mer vardagliga. Vad jag berättade för någon, vem jag bad att göra en viss sak, vilken bok/film jag läste/såg och hur den slutade.
Sedan händer det att skeendet jag redogjort för blir ifrågasatt. Minns jag rätt? Var det verkligen så det gick till? Eller kan jag möjligen ha fel, kan jag ha blandat ihop flera händelser – och nu menar jag helt utan demensdiagnos. Det nyss så glasklara glider in i dimma.
Tycker att jag med åren lyckats bli lite mindre kategorisk. Hör mig inte sällan lägga till en reservation: Jag är förstås inte hundra procent knallsäker på detta! Även om jag, innerst inne, fortfarande är rätt övertygad om att jag ger den sanna bilden.
Inte är jag ensam om den där tvärsäkerheten heller, det är minst lika glasklart som de där minnena jag har lagrat i någon liten undanskymd vrå av hjärnan. Men nu har jag verkligen blivit fundersam och ska bli än mer försiktig i mina påståenden framöver. Lovar!
 |
| Bild SvT |
Det är två vuxna, intelligenta och välutbildade män som delat en upplevelse (jo, så långt är de överens) men sedan, var för sig, är helt övertygad om att de befann sig på olika platser, under omständigheter som inte alls är de samma. Tv-tittaren får förstås inte veta vem av dem som har rätt, för det vet väl ingen.
Men om du som jag brukar presentera ett och annat alldeles glasklart minne ska du kanske ta och kika på det där programmet, som ligger på SVT Play. För din självbilds skull, och för att undvika fåniga konflikter med andra "minnesgoda" individer i framtiden! Väldigt intressant som jag minns det, faktiskt. Och det är jag säker på. Nästan, i alla fall.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Ja minnet är konstigt och ändrar sig vartefter och påverkas av allt möjligt. Man gör om sina minnen vartefter. Inte så mycket att lita på. Och tänk på syskon som har helt olika bild av familjen som de växte upp i.
SvaraRaderaVi påverkas naturligtvis av allt och alla - och då påverkas minnet också.
Raderamotion är nyttigt för hjärnan, minnet här är ok
SvaraRaderaspeciellt närminnet :)
RaderaJa men det är just det som är grejen: man är själv så övertygad om att minnas rätt ... det här programmet visar att risken att man minns fel är jättestor!
Raderamin 88-åriga mor har full koll på både nutid och dåtid (min 90-årige far dog med alzheimer)
Raderaatt skriva dagbok förstärker minnet, även om man aldrig läser dem
RaderaSen är frågan om man vill att nån annan ska läsa den ...
RaderaHahaha! Ja alltså det mesta som man är bergsäker på år ju att kontrollera vis Google nuförtiden. Däremot är det aningen svårare med privata begivenheter. Om man inte fört dagbok vill säga, och det har troligen varken du eller jag gjort.
SvaraRaderaÅ ju äldre man blir, ju mera selektivt blir ju minnet. En väldigt bra ursäkt faktiskt just ifall jag minns fel eller inte alls;-)
Har av och till försökt föra dagbok, men det blev aldrig min grej. Får försöka minnas ändå!
RaderaDet var ett otroligt intressant och bra program om ett av våra sinnen! Rolle och jag började genast att dra oss till minnes en massa som vi varit oense om under åren, men antagligen har ingen av oss rätt..... *fniss*
SvaraRaderaKRAM/Susie
Ja det var en tankeväckande sak eller hur! Och vi som nyss var så säkra på vår sak ...
RaderaJag har alltid haft bra minne med saker som vi gjort. Har dokumenterat väldigt mycket dessutom. Min make tyckte inte det var så viktigt, det räckte att jag mindes exakta saker, han ville inte belasta hjärnan med exaktheter.
SvaraRaderaMen, det är klart, jag är medveten om, att jag precis som buddhistmunken skrev i sin bok "Jag kan ha fel..." - inget är för givet i all tid.
Dokumentation underlättar!
RaderaProgrammen har jag sett med stort intresse. Väldigt tänkvärda. Jag tycker jag har ett bra minne och sinne för detaljer. Har nog alltid haft. Men visst kan man ibland få ompröva. Och det har hänt att jag haft fel.
SvaraRaderaÄven den bäste kan som bekant kliva snett ibland ... :-D
RaderaJust de där stora händelserna, var man hörde och hur, där förvånar det mig om jag skulle ha fel. Men andra, mindre händelser, där kan jag nog blanda år och medverkande personer.
SvaraRaderaMen - experten sa att man inte minns från 3-årsåldern. Jag som flyttade ofta som barn, och inte alls har många fotografier, har tydliga minnesbilder i mängd från Södertälje där jag bodde mellan 2- och 4- års ålder. Jag minns massor av detaljer, som att jag försökte sticka ut huvudet genom grindgallret, men inte lyckades, och tänkte att jag måste ha växt sedan sommaren före då jag ofta stack ut huvudet... Det var ingen vuxen med mig och lekte på gården som kan ha berättat det eller alla andra minnen från Södertälje.
Det måste väl ändå variera mellan olika individer? Tur att du inte fick ut huvudet, du kunde ha fastnat för alltid ...
Radera