lördag, februari 27, 2021

Veckans mening – om att vara författare

Dags igen för "Veckans mening", ett återkommande lördagsnöje som går ut på att presentera en mening jag nyss läst och fastnat lite extra för, detta efter ett initiativ från Skriv-Robert. Det handlar om att välja en mening som kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på. Veckans mening är denna gång en jag läst med öronen. Julia Dufvenius ger röst åt radioföljetongen "Dörren" av ungerska Magda Szabó. Emerentia heter huvudpersonen som arbetar som hemhjälp hos ett författarpar. Men det är tveksamt om deras relation kan kallas en mellan anställd och arbetsgivare, för egentligen är det den gamla damen som håller i trådarna till allt. I ett samtal med den av skrivkramp drabbade frun i huset ställer Emerentia frågan som förmodligen en och annan författare själv ställt sig när recensenterna inte varit nådiga:

Varför valde ni ett så tarvligt yrke så att varenda idiot kan kasta skit på er?

Copyright Klimakteriehäxan

 

Upplagd av kl.
Etiketter: , ,

14 kommentarer:

  1. Ditte1:33 em

    Att lyssna på Jill Dufvenius är behagligt. Och när jag läste meningen som du har med så kan man ju undra. Och idag är detta med att kasta "skit" på olika yrkesgrupper och andra tyvärr vanligt.Många får nog sin del av detta. Inte minst inom sociala medier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klimakteriehäxan4:39 em

      Inte bara författare drabbas, som du också påpekar. Alla som gör radio- och tv-program kan också totalsågas av folk som egentligen inte har en susning om vare sig innehållet eller tillkomstens svårighetsgrad. Men det är bara att konstatera att så är det. Naturligtvis aldrig kul att bli sågad. Glömmer aldrig en bokrecension i radions Kulturnytt, en debuterande man hade skrivit något som recensenten verkligen avskydde. Och man lät den sågningen pågå i vad som kändes som en total evighet - jag LED med mannen ifråga, det var rena karaktärsmordet och det kan ingen bok vara värd.

      Radera
  2. Geddfish ♥2:45 em

    När man valde sitt yrke så trodde man väl i alla sina dar inte att man skulle få "skit" på sig. Numera är det väldigt lätt att kasta skit, då det är så enkelt att vara anonym på sociala medier. Ett otyg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klimakteriehäxan4:39 em

      Ja den som sågar borde åtminstone stå för sin åsikt, oavsett var den publiceras!

      Radera
  3. Robert W2:57 em

    Det var en mening att tänka på ;)

    (PS. Jag läste din mening förra veckan. Förstår inte hur jag kunde glömma att kommentera. Något måste ha kommit emellan.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klimakteriehäxan4:40 em

      Tänkvärt, absolut - men du har väl inte råkat illa ut, väckt nån recensents ilska?

      Radera
    2. Robert W5:06 em

      http://lacrimamens.com/blog/ingenting-att-se.html
      ;)

      Radera
    3. Klimakteriehäxan10:42 em

      Oj då, han var inte nådig ... hoppas du kunde ta ett djupt andetag och gå vidare!

      Radera
  4. Åsa4:17 em

    "Kasta skit" är nog så långt ifrån konstruktiv kritik man kan komma kanske? Den där hårda attityden göder bara en råare stämning, trist när det är så. Då blir man tyst och drar sig undan. Feedback kan säkert vara både åtråvärt och skrämmande. Finns många lite väl bitska recensenter, ofta kallas sådana proffs- i prefixet...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klimakteriehäxan4:41 em

      En balansgång är det definitivt. För naturligtvis kan inte alla gilla allt, men man kan ju uttrycka sig på många olika sätt.

      Radera
  5. Hanneles bokparadis4:45 em

    har du exempel på en sån stackars författare...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klimakteriehäxan10:43 em

      Skrev om en i svaret till Ditte ovan. Det finns nog rätt många tror jag, fast jag inte kommer på någon nu.

      Radera
  6. Mrs Calloway11:33 em

    har just lyssnat klart på Dörren, en helt underbar bok. Jill Dufvenius läser så bra.det finns många meningar en kunde citera

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klimakteriehäxan4:53 fm

      Jag har rätt mycket kvar men håller med. Julia D var en av Ingmar bergmans sista favoriter det kanske inte är nån överraskning ... jag har bara hört ett par konstiga uttal. Ofta dräller det av dem. Värst hittills ändå uppläsaren som sov i tio minuter och ingen upptäckte det utan ljudboken publicerades!!!!!

      Radera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)