På plats i ringhörnan

Hur det kommer sig vet jag inte, men jag hyser ett märkligt om än inte brinnande intresse för boxning. Har varit vid ringside ett par gånger. Den första galan var i Karlstad, jag var där med pappa och Lennart Risberg var stjärnan. När hans match skulle börja vände jag mig om för att fixa något och när jag sekunder senare vände blicken mot ringen igen var det hela över, Risberg knockad ... Tablå!

Denna tisdag har tisdagstrion med rötter hos Ugglan sport och friluftsliv som tema, och jag tänkte på en rad olika titlar, men beslutade mig för ett tema i temat: boxning.

Lite nöjd är jag med att dela detta aningen udda intresse med Joyce Carol Oates. Hennes "Om boxning" (On Boxing) är visserligen rätt tunn och totalt olikt allt annat jag läst som hon skrivit, men det är en intressant text.

"Den längsta ronden", skriven av min vän och kollega Edna Alsterlund, handlar om hur hennes man, världsmästaren i tungvikt Ingemar "Ingo" Johansson drabbades av demens, vilket slog sönder hela deras tillvaro. Berörande läsning, som nog också kan ge lite tröst och råd till andra som har en närstående som insjuknat i samma grymma sjukdom, den som till sist tog Ingemars liv.

"Bakom garden" av Åsa Sandell berättar om hennes egen boxarkarriär. Åsa är i grunden kulturjournalist, men bytte bana och efter att ha gått sin sista match driver hon nu ett gym i Nora. Det här är en av flera böcker hon gett ut om sin älsklingssport. Visst är det härligt med tjejer som törs satsa  och som därmed inspirerar andra att våga sig på lite ovanliga utmaningar!

Hon skrev själv en presentation av boken när den kom ut (2009). Tänkvärda ord, tycker jag! Eller vad tycker du? 

"Jag var säker på att jag aldrig skulle skriva en bok om boxning. Boxning är inte litteratur. Jag slog bakut när någon försökte tanka ner boxningens själ och hälla ut den på papper. För mig var slagen snarare en flykt från orden, en protest mot reflektion och analys och text. Jag ville ut ur huvudet. Boxning var på riktigt. Boxning var känslor. Boxning var själ och hjärta. Orden var något att räddhågset gömma sig bakom. /.../   Och när jag sökte formulera mina erfarenheter från boxningsvärlden upptäckte jag det uppenbara: Det är uttryckslustan som fört mig upp i ringen. /.../ Men mest av allt har det blivit en bok om att bejaka sina känslor, att våga drömma och släppa ut sin lust, både i och utanför ringen. Om hatkärleken till en sport som kramat så mycket blod, svett och tårar ur mig. En historia om en duktig flicka som ganska sent i livet finner sig själv bortom omgivningens förväntningar och sina egna krav."

Copyright Klimakteriehäxan