Högläsning har jag ägnat mycket tid åt, framför allt när barnen var små. De gillade det, jag också, och ibland hände det att "min publik" växte, med andra ungar och en och annan vuxen till och med.
I dag borde jag verkligen också ägna mig åt högläsning. Men då tänker jag främst på den där alltför höga högen på den lilla byrån bredvid min säng. Där hamnar de, en efter en, böckerna som helt enkelt inte blir färdiglästa. Ett par novellsamlingar i vilka jag läst en eller ett par bitar. Bodil Malmstens "Så gör jag" som inte är en bok man läser rakt igenom, tycker jag, men en att bläddra i när man är på det humöret.
Där ligger också några romaner, påbörjade men långt ifrån utlästa. Ett par av dem med, inser jag, en sorts innehåll som jag inte orkar med alla dagar: skildringar från Förintelsen, jobbiga historier med lidande och fattiga, mest barn, och så någon som jag vet att jag kommer att gilla bara jag biter ihop (då är det omfånget som är problemet). Som Anna-Karin Palms hyllade bok om Selma Lagerlöf, jag tog paus mellan två delar och har inte återupptagit läsningen. Får allt svårare med tegelstenar, det är bara att erkänna.
Den här högen är snäppet skämmigare än andra hyllvärmare, för de står ju ändå bara på kö, i väntan på sin tur. Här kan det däremot handla om att böckerna tillåtits öka på traven utan riktig anledning, ibland rent av med en gäspning. Kanske i grunden en fråga om koncentration, att inte ge upp för minsta motstånd? Högläsning borde verkligen bli min grej, igen.
Inlägg
Känner igen mig i det att orka mindre tegelstenar numera. Klart, för min del har det med synen att göra dessutom.
SvaraRaderaJag idkar högläsning som kyrkvärd. Då är det ur den gammaltestamentliga texten och ur episteln.
Har läst mycket för mina barn och nu senast läste den lilla flickan som kommit för att bo hos min yngsta dotters familj, högt för oss alla ur Mamma Mu som godnattsaga.
Mamma Mu är en gammal favorit!
Raderaskämmigast är att jag inte ser några biblioteksböcker...
SvaraRaderaNä de blir inte liggande. De ska ju lämnas tillbaka.
RaderaÄlskade att läsa högt för barnen när de var små, och jag föreställde rösten också beroende på vem som pratade i boken! Tror de tyckte om det!
SvaraRaderaMen min egen läsning idag, ack så lite böcker jag läser fast jag har en hel hög olästa böcker, på sommaren brukar det bli mer läsning på semestern, men i år gällde inte det! Nåja, böckerna finns här, så det gäller bara att prioritera!
Ha det gott!
Absolut! "Vem ska trösta Knyttet" läste jag på finlandssvenska (hemgjord) och bonden Måns alla repliker i "Festen i Hulabo" på lika hemmagjord skånska ... Vi får helt enkelt låta bli att skämmas över våra högar. Kanske bli de lästa, kanske inte?
RaderaVerkligen en rejäl hög här. Några kände jag igen.
SvaraRaderaMen visst är det så att man också måste vara på humör för rätt sorts bok.
Vad gäller högläsning så läste min mamma och mormor mycket högt för mig när jag växte upp och både jag och döttrarnas pappa läste mycket högt för dem. Sedan har jag i dryga 40 år läst högt för eleverna i skolan, alltifrån de yngsta i klass 1 till de äldsta i klass nio. Och det var uppskattat. Både av dem och mig. Nu är det barnbarnen jag läser mest för.
Högläsning på egen hand har jag inte kommit till men jag lyssnar gärna på böcker via Storytel och radioföljetonger. Har alltid också en fysisk bok till hands.
Vad gäller tegelstenar är de knepiga att hålla i händerna.
Jag tror att högläsning är en superbra aktivitet, och den behöver ju inte alls bara omfatta barn - det visar väl ljudböckernas popularitet om inte annat!
RaderaHögläsning är nåt jag aldrig gjort, förutom i plugget då. Har ju inga barn, och att läsa högt för mig själv verkar lite... konstigt;-)
SvaraRaderaAtt ha en så här hög trave med böcker på nattduksbordet är taktiskt ganska oklokt kan jag tycka. Den psykologiska pressen är helt enkelt för stor;-)
Lasse Anrells bok från 1999(!) är riktigt rolig, men kanske aningen förlegad nu 2021;-)
Gillade Anrell skarpt. Han är ju också värmlänning, precis som du och Bajen-fan precis som jag;-)
Känner ju Anrell lite grand, köpte boken direkt av honom utanför nån bokhandel. Maken har läst den men inte jag. Och glöm inte att jag t o m är medlem i Bajen!!!
Radera