Hej Knut, ajöss jul!

Tomtarnas uttåg.

Suger i mig de sista minuterna i läsfåtöljen bredvid julgranen. Trivs med skenet från de små lamporna, det ganska diskreta glittret från kulor och metallhjärtan i sällskap med mina handgjorda keramikduvor från Guatemala och några små änglar i glas. 

Vår gran var ett fynd, trots att det tydligen var strykande åtgång på "äkta" rödgranar denna jul. Flera försäljare sålde slut, och när jag köpte vår (som uppgavs komma från Hälsingland) sa tjejen som stod för ruljangsen att de jag såg var hennes sista. Sällan har vi haft en finare gran, med jämnare kvistar, nästan Musse Pigg-stuk! Vatten har den druckit hela tiden. Fast nu är det snart bara barren kvar. På golvet, alltså. Och i likhet med andra varelser som tappar sin behåring har vår gran också grånat så smått ...

Tomtarna har fått respass lite i förväg, men jag hinner faktiskt inte tröttna eftersom de inte släpps fram förrän dan-före-dan. Vi är inne på julskinka nummer 2, men den kan betraktas som uppäten den med, de sista småbitarna hamnar i frysen. En röd poinsettia åkte nyss ut med soporna trots att den i princip levde, förlåt! Den vita får dock stå kvar, har hållit sig fin ända sen Lucia, då den fick göra Lisa Larsons adventsbarn sällskap. På köksbordet fräscha hyacinter, de reas nu. 

Ajöss, jul, så är läget i dag, Knut-dagen. Märkligt nog är det inte ens ett år tills det är dags att plocka fram alltihop nästa gång! 

I sin prakts dagar ...

Lika många barr som stygn (eller fler?) på den 
av svärmor broderade julgransmattan.

Copyright Klimakteriehäxan