I den gamla världen var tiden runt jul och nyår sällskapsspelens tid. Folk satsade på de finaste gatorna i Monopol, knuffades hänsynslöst i Fia, rullade kulor i Kinaschack. /.../ Någon gång på 80-talet kom de små dataspelen i fickformat. Vi tävlade! Vem kom upp i högst poäng? /.../ På senare år jobbade man vidare på brädspelsidén. Det blev Pictionary och Trivial Pursuit och andra frågesportsliknande utmaningar. /.../
Det finns också spel som kräver minimalt med utrustning. "Sten, sax, påse" behöver varken tärning eller bräde men kan underhålla en unge ganska länge. Och så har vi det förnämliga luffarschacket! /.../ Och nu har jag gått varvet runt! Det är dags för luffarschack igen. För i julklapp fick vi ett i en specialutgåva: pjäserna är hjärtan, tre för farmor, tre för farfar! /... /
Den sortens spelberoende kan bara bejakas. /forts
Vi kan ju inte vara ensamma om relationen till spel i vår familj eller hur? Läs hela min fundering som krönika på News 55. Öppen för alla första dygnet, sedan tillgänglig endast för prenumeranter.Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Har nu läst både här och där vad du skrivit. Stor och hög igenkänning på spelen. Vi var alla speltokiga i vår stora familj. Men det kostade inte heller några pengar.
SvaraRaderaSjälv är jag uppväxt med att det var syndigt med kortspel, bara barnkortspel gick an. Aha, då kunde barn spela kort, tänkte jag och fortsatte med min kompis.
Vilket gulligt farmor&farfarspel <3
Trevlig Trettondagsafton!
Jo, lite syndigt var det nog ... men det fick väl helt enkelt gå över! Även min mamma la patiens på ålderns höst, hennes föräldrar rörde aldrig en kortlek (missionsförbundare).
RaderaSå fint luffarschack ni har fått! Minns att vi spelade kort i min ungdom med mina föräldrar "Fyrmanswhist"! Å visst känner jag igen spelen du nämner!
SvaraRaderaHa en fin dag!
Whist - ett av massor med kortspel man ägnat sig åt! För mig är det lustiga/knepiga med kortspel att om nån föreslår att vi ska spela , säg vänd-åtta, så kan jag inte för mitt liv komma ihåg hur det går till - förrän vi börjar, då kan jag!!!
Raderagillar inte spel, maken får ta den biten ❤️
SvaraRaderaAlla kan ju inte gilla allt!
RaderaHar aldrig haft en förkärlek för spel, oavsett om det var kort-, bräd- eller dataspel. Min man däremot kunde sitta många timmar framför "Space Invaders".
SvaraRaderaEn välskriven och riktigt rolig krönika.
PS. Länken fungerade inte. Men det gick att få upp krönikan genom att gå direkt till news55. Den rätta länken: https://news55.se/erfarna-tankar/artiklar/aina-bergvall-darfor-ar-jag-spelberoende/ DS.
Hoppsan, tack, får korrigera länken.
RaderaJag har aldrig (som tur är) dragits in i de där ändlösa dataspelen när man ska lösa problem efter problem. Räcker så bra med dem jag ägnar mig åt! Kul att du läste!
Jättefin krönika som jag hann läsa. Och en hel del av tankarna och spelen kände jag igen. Jodå, jag spelar också. Och lite olika spel. Just nu är det mycket UNO med barnbarnen men även Monopol och "Den försvunna diamanten".
SvaraRaderaJag gillar också TP, andra frågespel och kortspelet "Whist".
Jättefint luffarschack. Får nog introducera det till barnbarnen.
(Länken fungerade fint när jag testade nyss.)
Tack, roligt att du läser! Sällskapsspel sk jag verkligen försöka intressera barnbarnet för, men än är det lite tidigt. (bytte aldrig länk, den funkade när jag testade också!!!)
RaderaPS Såg att det var fler idag som hängde på ordleken. Jätteroligt!
SvaraRaderaJa jag försöker hitta alla! Satsar på en ny till på måndag - men vilket pyssel ...
Radera