I växthuset

Det pågår en ny folkrörelse omkring mig. Inte en väckelse- men en växthus-.
På 30-årskalas nyligen fick födelsedagsbarnet ett stort och ett litet växthus att pussla ihop på tomten, för egen odling av trevliga grönsaker och blommor.

En väninna fick sitt i 70-årspresent, och sedan dess är det ingen hejd på antalet "hemgjorda" tomater, gurkor och pumpor. Med lite tur får man ett smakprov! Dessutom har hon lyckats klämma in en stol och ett litet bord så det är riktigt ombonat och ett möjligt ställe att koppla av med en bok och en fika, i sällskap av allt det gröna.

Växthus hos ÖoB.

För stadsbor med växthuslängtan har Ikea länge framgångsrikt salufört varianter i miniformat där man åtminstone kan förgro sina plantor, kanske med sikte på balkongen. Folk med stor tomt åker till byggvaruhuset och köper, det kan vara en byggsats eller så skapar man efter eget huvud. Mindre beständiga konstruktioner görs med plastduk i stället för glas. Och när jag väl fått upp ögonen för den här trenden ser jag glashus lite överallt, de flesta väldigt nya.

Går man sedan på Thielska galleriet och ser Jobs-utställningen där har växthuset (övre bilden) fått ännu ett användningsområde: som inramning till konstverk vars motiv hämtats i naturen. Smart!
Själv har jag dock inte anammat idén. Har ingen plats som passar (jag är ju balkongbonde), dessutom krävs passning av växterna. Men som "spaning" betraktat tycker jag att jag lyckats!

Copyright Klimakteriehäxan

De lär sig tydligen aldrig

”Hans personliga trovärdighet har tagit allvarlig skada” säger Moderaternas partiledare Ulf Kristersson om den riksdagsledamot som är den senaste i raden att överraskas med ett sätt att hantera skattebetalarnas pengar som trotsar allt en ”vanlig medborgare” skulle kunna komma på i sin vildaste fantasi, än mindre kunna komma undan med. 

Nu blev den här svindlaren avslöjad. Men dessförinnan hade han i alla fall fått 158 000 kronor, pengar han inte hade någon som helst rätt till.  

”Allvarlig skada”? Jo det kan man lugnt påstå.

Den första reaktionen nyheten utlöser är ilska. Men också trötthet. För vi har ju hört det förut. Någon har gjort en prakttavla. Igen. De lär sig aldrig.

Denne någon är oftast en makthavare. Det kan vara en företagsledare, en folkvald politiker, en bankchef, en människa av vilken sort som helst, men en som tror sig vara smartare än sin omvärld.

/.../

Det är lätt att förfasa sig över hans och de andra svindlarnas agerande. Det som är riktigt svårt att begripa, det är att inte lurendrejarna verkar lägga märke till att deras ”kollegor” plötsligt åker dit, mister jobbet, måste berätta för sina barn, hamnar i domstol, får straff. /forts/

Läs hela min krönika som publicerats på News 55, gratissajt med sikte på en publik 55+. 

Copyright Klimakteriehäxan

När det går i rosa

För att hänga på Veckans topplista hos Johanna i deckarhörnan skulle man denna gång hitta rosa bokomslag.

Där tycks jag gå bet. Det enda som dyker upp i hyllan är min egen bok, "Dela lika". Även om den drar lite åt det lila hållet. Hur som helst är det kul att den lever vidare. Används just nu som uppskattad högläsning i en fjärdeklass, fick jag veta så sent som igår.

Jan-Philipp Sendkers "Ensamhetens språk" (The language of solitude) lär vara rosa, men den hittar jag inte trots att jag vet att jag köpt den.

Riktigt rosa lär det i alla fall vara i Kungsträdgården nu. På torsdag ska jag ta mig dit, för en stunds sublim njutning, helt i körsbärsblomsrosa!

Copyright Klimakteriehäxan

I dag: Världsbokdagen

Hur högtidlighåller man lämpligast Världsbokdagen, en märkesdag instiftad av Unesco (FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur)? Den kallas också Världsdagen för böcker och upphovsrätt. Det är viktiga beståndsdelar både i samhället, i medievärlden och i människors privatliv.

I en text publicerad av Unesco dagen till ära slås fast:
"En bok är en länk mellan forntid och framtid. Det är en bro mellan generationer och över kulturgränser. Det är en kraft som skapar, och låter oss dela, visdom och kunskap."

En dag för att främja tolerans och förståelse alltså. Inga dåliga ambitioner. Återstår frågan hur man lämpligen högtidlighåller den.
Tja vad sägs om att läsa en stump? 

Copyright Klimakteriehäxan

Smart i platt plast

Inte har jag en aning om vem som kom på idén att skapa en hopvikbar vas av plast. Men någon fick en snilleblixt, vasen tillverkades i en rad glada färger och såldes, vill jag minnas, på Hemtex. Inte dyr alls.

Om man som jag gärna vill kunna ta in en liten blomma på ett hotellrum för att öka trevnaden ett snäpp är ju detta den ultimata lösningen: tandborstglasen får förbli tandborstglas, till exempel. Ner med vasen i resväskan! Dess konstruktion är dessutom genial eftersom öppningen sluter sig såväl om en väldigt liten bukett som en bestående av många stjälkar.

När jag nu råkade ha en sådan här sak i gladaste gult (jag har åtminstone en röd och en blå också) passade jag på att plocka några påskliljor. Än är det ju påsk! Dock får man hacka i sig att nästa semla förmodligen är ett drygt halvår bort. Det är (påsk)smällar man får ta.

Dessutom är temat för Gems Weekly Photo Challenge denna vecka VÄXT, så då passar jag på med en bild på en absolut favorit: vitsippan. Lägger dessutom till klätterhortensians blad, och så den ljuvligt gulgrönt blommande lönnen ... Växter att älska!

Årets första vitsippebukett, med de sista (?) blåsipporna. Det tog mig 8400 steg att få ihop den, men det var det värt.

Copyright Klimakteriehäxan

Liten skylt med bra budskap

Den grå tröjan, inköpt på rea på Åhléns, är en Carin Wester-modell som föll mig i smaken. Mjuk, varmare än en t-tröja. Och jag tror det var absolut sista exemplaret!
Nu är den använd och lite solkig. Kollar tvättetiketten för att se hur tröjan bör hanteras. Då får jag en glad överraskning!

För på den där lilla fliken med information om material, tillverkningsland och tvättråd har man lagt till ett nytt och väldigt bra budskap.
"Lämna gärna till återvinning eller välgörenhet" står det. Bravo!
Jag lovar. Ska göra det. Men jag tänkte nog använda den ett bra tag till innan det blir dags för nästa "station".

När det är Skyltsöndag är vi ganska många som, under ledning av BP, bjuder på en skylt av något slag på bloggen. En trevlig helgtradition!

Copyright Klimakteriehäxan

Flaggdag

Påskdagen är en allmän flaggdag i vårt land. Vi har flaggstång i Barndomslandet, men den blågula nationalsymbolen kommer sällan upp. Det glöms helt enkelt bort – och skulle man råka hissa den är det nästan säkert att man missar att ta ner den i rätt tid.

Det var hårda regler för användande av flagga förr i världen, men de har luckrats upp betydligt. Fortfarande gäller att den får sättas upp från klockan åtta och ska ner senast nio på kvällen. Dessutom kan man bestämma alldeles själv vad man vill flagga för, det behöver verkligen inte vara en officiell anledning. Dock har jag inpräntat i mig från väldigt tidig barndom att den där duken måste hanteras med största respekt.

Min farfar var sjökapten och på sjön var det noga. Vilket även jag fick lära mig. Exempelvis får tyget aldrig vidröra marken. Och när man viker ihop flaggan ska det ske på sådant sätt att det gula fältet inte syns över huvud taget.

Jag kan inte lova att farfar skulle ge mig godkänt för hur jag hanterar vår flagga idag. Men tror att han nog skulle gilla att den flyger för vinden ovanför huset (där han själv en gång bodde), mot en himmel som nästan är flaggblå, den med. Fint, tycker jag också!

Copyright Klimakteriehäxan

Mitt i påskläsningen

Det fanns en tid när folk skickade påskkort. Vi som är lite, som man säger, årsrika, vi kan minnas det.
Och när jag är tillbaka i Barndomslandet hittar jag en hel bunt! Korten är dessutom i storlek som visitkort. Tillhörande kuvert finns också. Men något sådant behöver jag inte, däremot blev ju detta det perfekta bokmärket mitt i påskläsningen.

Jag är nästan halvvägs i "Ett jälva solsken", biografin om den banbrytande journalisten Ester Blenda Nordström, skriven av Fatima Bremmer, och jag är fascinerad. Spännande, upplysande, rent av överraskande om en kvinna som beredde vägen för sådana som jag, som kom in i yrket femtio år senare än hon.

"Ett jävla solsken" skulle man också kunna använda som beskrivning av helgens väder, men det där lilla ordet i mitten kan vi väl egentligen hoppa över. För plötsligt blev det sommar, shorts och hjälp! var är solkrämen?

Bokmärken efter lust, tillgång och kanske rent av årstid visar vi på Boklystens uppmaning. Hannele har också gott om varan, och BP har förmodligen hittat något nytt, hon med. Eller jobbar på saken.

Med anledning av dagen slänger jag med en liten påskhare också, plåtad på Liljevalchs vårsalong.
Stefan Thunström knåpade ihop den. Rolig, fast kanske inte så gullig ...

Copyright Klimakteriehäxan

P som i Pippi och Påskafton

 

Kärringar, kycklingar, hönor och tuppar. De är påskens portalfigurer. Och den pippi jag valt till denna högtidsdag är gjord i halm.

Hörde jag någon säga (eller tänka) att halmsaker bara hör julen till? Den uppfattningen delades definitivt inte av den som knåpat ihop de här gamla tupparna, som stod och väntade i Barndomslandet. Jag hittade förresten en påskduk till ... det är ingen hejd på traditionsmarkörerna!

Sen är det ju den eviga frågan om vad som kom först: hönan eller ägget. Tillåt mig bredda frågeställningen en aning: vad kom först, vakteln eller ägget? För titta vad ett litet sött påskägg jag fick i present innehöll! De här små skönheterna lär ska kokas i max två minuter.

GLAD PÅSK!

önskar Klimakteriehäxan

Just nu i bokväg

Mia i bokhörnan väljer att gå ut mjukt när det blev dags för en ny helgfråga. Alltså undrar hon: Vilken bok läser eller lyssnar du på nu?

Ja det är lustigt hur det blir. Man (jag) tänker att nu ska jag ta den boken härnäst. Och så, plötsligt, tar jag fram en helt annan ... en ny ... trots att jag har flera oavslutade ... suck!
Kanske var det vädret som fick mig att välja i dag. För solen lyser så underbart!

"Ett jävla solsken", en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer blev det. Boken har fått en August, sålt fantastiskt bra och legat hur länge som helst på listor över rekommenderad bra läsning. Stått ganska länge i min hylla också. Huvudpersonen och jag har yrkestiteln gemensamt, likheter i övrigt misstänker jag inte finns så väldigt många ...

I bilen har vi kommit en bit in i Torgny Lindgrens "Klingsor", en av hans sista romaner. Om en konstnär, hans verk och liv. Författaren läser själv. Men jag har inte blivit riktigt riktigt såld. Så vitt jag inte sitter bakom ratten finns risk att jag somnar, märkligt nog när det gäller Torgny L som jag annars har de bästa erfarenheter av och väldigt höga tankar om.

Copyright Klimakteriehäxan

Pippi på långfredagen

Min svarta ståltrådshöna måste ha minst tjugo år på nacken.  Det är mycket för ett sånt här fjäderfä. En höna som lever på att lägga ägg blir 7-9 år, fast ännu vanligare är förstås att de inte ens kommer upp i mogen, det vill säga äggproducerande, ålder, eftersom vi så gärna äter dem som unga, alltså kycklingar.

Med tanke på den här pippins ålder blev jag rätt häpen när jag härom dagen fick syn på en precis likadan i en butik, dock i silverfärg. Men varför ändra på ett vinnande koncept? Jag gillar den ju fortfarande! (I min pippisamling har den nummer 40.)

Om vi är hemma på påskafton brukar de kokta äggen ligga och vänta i hönans ståltrådsmage. När ungarna var små var äggen målade, det blir de inte längre. Funkar ändå.

Varje påskhelg brukar jag dessutom ha ett jätteägg i beredskap. Det kan bli efterrätt, till exempel. Ni ser årets modell här till höger. Håll med om att den fina glasskålen, från Boda för många år sedan, är en perfekt äggkopp i den här storleken om man råkar tycka om honungsmelon!

Och detta kan ju aktualisera frågan: vad kom först? Hönan eller ägget? Svaret, det självklara, lär väl knappast dyka upp den här påskhelgen heller. Men soligt ska det bli ändå, det tackar vi för!

Copyright Klimakteriehäxan

PS Två "äkta" påskdukar har jag. Ni ser dem här. Den övre är en metervara från Ikea, inköpt för väldigt länge sedan, designer okänd. Den undre fanns en gång i tiden i olika storlekar på Åhléns, också den utan uppgift om formgivare. Synd!

Skärtorsdagens påskpippi

Ni vet säkert hur det kan vara att bli blixtförälskad. Första ögonkastet säger allt: Dig vill jag ha! skriker det i hela kroppen, även om ingen annan kan höra.

Precis så var det när min blick föll på den här skapelsen av en humoristisk, genial och okänd designer. Vasen står framme nästan året runt, på mer eller mindre synlig plats beroende på årstid. Varje gång jag tittar på den känner jag hur mungiporna dras uppåt och det är helt oberoende av årstid!

Denna underbara heminredningsdetalj fick en gång nummer 59 i min pippi-samling och det ska jag inte ändra på. Men den försvarar verkligen sin plats som skärtorsdagens prydnad när jag visar en pippi om dagen i nedräkningen till årets påskafton. Och spänningen är olidlig (eller hur?): vilken fågel kan komma flaxande här i morgon?

Copyright Klimakteriehäxan

Onsdagens påskpippi

Kyckling är gott, det är vi många som tycker. Vi är också en rätt stor grupp godisälskare som gillar marsipan.
Så vad kan då bli bättre än en marsipankyckling till påsk? En win-win-situation, skulle en spelare kalla det. Eller en superkombo.

De här två sötnosarna, bara ungefär 4 cm höga, fick jag i fjol i present av en middagsgäst. Men eftersom de såg så rara ut blev de aldrig uppätna utan hamnade på en hylla i ett köksskåp, där de stått tills nu. I dag vill nog ingen börja tugga på dem, men de fick komma ut tillsammans med lite andra påskfåglar som huset förmår.

Trots att jag är lite osäker på hur långt liv de här kamraterna kan tänkas få tilldelas de härmed nummer 81 (som de får dela på) i min pippisamling. Samtidigt som de är onsdagens påskpippi.

Copyright Klimakteriehäxan

Påskekrim

Johanna i deckarhörnan rör sig verkligen på sin hemmabana när hon ger oss ämnet för denna veckas topplista:
Nu är vi inne i påskveckan och i Sverige har den norska traditionen med att läsa påskekrim blivit en stor trend de senaste åren. Självklart nappar även jag på det betet och därför tänkte jag att veckans lista skulle handla om de bästa deckartipsen inför påskhelgen.

Nog har jag läst deckare i mängder genom åren. Men att peka ut de fem bästa ... oj så svårt! Här är i alla fall en kvintett som berett mig nöje. Försöker ta med några lite mer udda deckartyper. Var så goda! Det blir förstås böcker jag läst, kanske också bloggat om förut. Vi börjar i Österns rike.

"Viskande skuggor" (Das Flüstern der Schatten) av Jan-Philipp Sendker. Vem hade ihjäl den unge vite mannen och varför? Han reste in i Kina från Hongkong, i affärer var det tänkt, och kom aldrig tillbaka.

"The Red Mandarin Dress" av Qui Xiaolong utspelar sig i Singapore och den inte alldeles vanlige polisen som har huvudrollen är en härlig bekantskap. Han jagar en seriemördare som dödar kvinnor och sätter på liken en röd klänning i traditionell kinesisk modell. Varför har inget förlag gett ut Xiaolong på svenska?

"Kvinnan på tåget" (The Girl on the Train) av Paula Hawkins cirklar kring arbetslösa, alkoholiserade och olyckliga Rachel som låtsas ta tåget till jobbet för att lura sin omgivning. Det hon ser genom fönstret drar in henne i en riktigt giftig historia, med klart överraskande upplösning.

"Lida" (Misery) av Stephen King är fortfarande en favorit bland nagelbitarna. Om författaren som nästan omkommer i en bilolycka, men som plockas upp ur diket och i stället hamnar i en sorts fångenskap hos en galen kvinna som älskar hans böcker och tar kommandot över hans liv.

"Älskade Poona" (Elskede Poona) är en av Karin Fossums många titlar. Just den här historien är både otäck och rörande: den ensamme Gunder ska till flyget för att hämta Poona som kommer från Indien för att bli hans fru. Men hon blir dödad innan de möts, och kommissarie Konrad Sejer får en gåta att lösa. Fossum är bra!

Och vad du nu än väljer att läsa och rysa över i helgen hoppas jag att det blir väder som tillåter läsning i solstol. Det finns hopp om det!

Copyright Klimakteriehäxan

Tisdagspippi i påskveckan

Denna praktfulla tupp hemförde jag från en liten utflykt till Uppsala för inte så länge sen. Den stod och väntade på mig i en butik där man sålde både mode och annan design. Naturligtvis gick denna kaxiga fågel inte att motstå, den fick helt enkelt bli ett bidrag till min pippi-samling där den nu tilldelas nummer 80.

Tuppen tänker jag mig egentligen inte som en påskprydnad, den har redan gjort tjänst som lökgömma på köksbordet i flera veckor och får nog behålla det jobbet ett tag till, tror jag. Både vit, gul och röd lök tar den hand om på ett förtjänstfullt sätt.
Denna vecka blir det alltså en pippi om dagen, det är nedräkning till påsk!

Copyright Klimakteriehäxan