Lika överraskad blir jag inte över upptäckten att jag denna söndag i princip saknar skyltar till den mer eller mindre obligatoriska Skyltsöndagen, den med hemadress hos BP. Men jag väljer ändå att klämma in en cliffhanger. Vågar påstå att den är värd att vänta på!
Vinner Trump överges troligtvis Ukraina. Kanske lämnar USA Nato. Allianserna kring Stilla havet spricker. Klimatpaketet rivs upp.
En konstitutionell kris är sannolik, om mannen som kallar motståndarna för ”ohyra” blir president på nytt.
-Martin Liby Troein skriver på Dagens Nyheters ledarsida i dag om det annalkande presidentvalet i USA och de två troliga kandidaterna, Donald Trump (rep) och Joe Biden (dem). Det är mycket som står på spel, och utgången är viktig för i princip hela världen.
Det är den 16 december idag. För exakt 19 år sedan publicerade jag min första bloggtext, under namnet Klimakteriehäxan. Jag har (märkvärdigt flitigt!) skrivit små stumpar om stort och smått, fotograferat allt möjligt, nästan dagligen, sedan dess. Nu finns det över 7500 publicerade inlägg här, jag undviker att tänka på hur mycket tid jag de facto lagt ner!
Men nu, 2023, är det väldigt omodernt att blogga, och jag är medveten om det. Besöksfrekvensen har gått ner dramatiskt, avlägsen är den tid då Klimakteriehäxan låg etta på bloggtopplistan hos nyligen.se. Kanske borde jag inse att det enda vettiga vore att ta livet av mitt alter ego, för att möjligen ha henne i ljust minne bevarad. Samtidigt bär det emot, eftersom jag har rätt kul när jag petar ihop mina inlägg. I mitt "utbud" finns en hel del om böcker, om konst, om design, om barn och gamla, några tv-tips. Jag bjuder på länkar till sådant jag tycker är läsvärt i andra medier, jag plockar upp bra citat, "dagens ord", avslöjar spridda "tankar" och har min egen "nummerbyrå". Somligt kan naturligtvis platsa under etiketten "trams", fast den har jag inte infört ...
En födelsedagstårta Sonen gjorde för länge sen.
Min blogg är förstås gratis att läsa, den tyngs inte av någon reklam och den är tillgänglig dygnet runt, alla årets dagar. Kanske hittar du något som får dig att le lite grand om du klickar bland etiketterna? Eller så suckar du bara och tycker att det borde vara färdigbloggat nu ...
Copyright Klimakteriehäxan
Den var inte till för annat än att sätta upp lockbeten för människor, den bjöd på rikedom och fröjder, hus och mat, värme och kläder, alldeles som råttfällan bjöd på ost och fläsk, och så snart som någon lät locka sig att röra vid lockbetet, så slog den ihop om honom och därmed var det slut på alltsammans.
Copyright Klimakteriehäxan
"Intet är som väntans tider" brukar det heta, och själva ordet "advent" betyder ju "ankomst", en händelse man ser fram emot. Julstress är ett ord man stöter på rätt ofta så här års, ja ibland verkar det börja redan i oktober för somliga ... Antar att det är där Elisa Matilda hittade inspirationen till denna fredags fem frågor:
Nej, jag har ju inte det, även om det finns titlar som lockar. Min ambition är att inte skaffa nya böcker hela tiden, i stället låna mer på biblioteket, klara av några av alla de olästa jag har som väntar och ta tag i de senast utkomna som jag är sugen på via BookBeat. Har laddat ned Lena Anderssons "Studier i mänskligt beteende" och tänker varje dag att nu, nu ska jag börja ... men har ännu inte kommit till skott.
Copyright Klimakteriehäxan
-Där har ni (det helt ofattbara) priset i kronor på en handväska som nyss sålts på nätauktion av auktionsfirman Christie´s i New York. Det handlade om ett exemplar av Hermès Sterling Silver Mini Kelly i gott skick och priset är ett världsrekord. Jaha, det blir kanske ett paket under granen hos någon? Om jag är avundsjuk? Absolut inte, även om jag verkligen gillar väskor men de ska vara av lite annan sort och prisklass. Ryms inte mycket i den här pytteväskan.
Källa: Christie´s
.jpg) |
| Bild från Christie´s. |
 |
| Ni har sett den förr, men nu får ni se den igen: min absoluta älsklingsbild när det handlar om Lucia. Nu räknar jag med att mitt barnbarn om ett år eller två ska ärva Dotterns luciaklänning som är jättefin och som jag sytt själv. Har skrivit rätt mycket om luciafirande genom åren, vill du kolla så är det bara att klicka på etiketten "lucia". |
Svensk medial offentlighet lider av en sjuka: tron på att antagonistiska debatter är det bästa sättet att begripliggöra dagens sakfrågor. Alltför ofta väljer redaktionerna i radio och tv att belysa en aktuell fråga genom att låta personer med garanterat motsatta åsikter debattera den i en studio. Många gånger sker det utan att frågan först utretts ordentligt. Journalistens roll blir att moderera, inte att granska eller rapportera. Åsikter premieras före insikter och rena fakta.
-Erik Åsard, professor emeritus i Nordamerikastudier vid Uppsala universitet skriver i Dagens Nyheter om hur glädjen över att "få till" en debatt i direktsändning inte vägs upp av debattinläggens tyngd eller programledarens insatser. Han har väldigt rätt, anser jag. Ännu knepigare blir det de gånger då redaktionen överraskas av att de inbjudna i själva verket tycker ungefär likadant ...
-Det är julpris till och med på vaccin i år! En spruta mot bältros kostar i vanliga fall en bit över 2000 kronor, lite olika beroende på vart man går. Men nu ser jag en annons från vaccin.nu, och min reklamfrihet till trots delar jag informationen. Det nya lägre priset, 1900 kronor, gäller fram till jul. Själv tog jag sprutorna i fjol (man ska ha två) och betalade alltså över 4000 kronor för det, men folk jag känner som fått den där sjukan har fått mig att tro att det är väl använda pengar, även om det sved lite. Det har funnits kampanjer för att äldre människor ska ges det här vaccinet gratis, men dit har vi inte kommit. Ännu.
Läs deras "Exit Kalahari" och inse att ja, kvinnor kan! Riktigt spännande läsning är det, även för den som inte är personligen bekant med tjejerna. Det finns också en radiodokumentär baserad på boken, med författarna medverkande. Copyright Klimakteriehäxan
En enda "riktig" skylt lyckas jag prestera denna Skyltsöndag. Men dess budskap är 100 procent korrekt. För om man haft en dålig natt blir dagen mindre lyckad, så är det bara. Händer mig tyvärr då och då att jag 1/ inte kan somna 2/ vaknar flera gånger mitt i natten 3/ inte kan somna om. Suck och gäsp. En god natt önskar vi alla och önskas vi alla. Fler skyltar letar du upp via BP.
 |
| Nej det här är naturligtvis inte en skylt. Men jag ser ändå ett budskap i sparkcykeln som kastats upp i trädet: någon tycker hjärtligt illa om den här sortens fordon, som alldeles för ofta slängs hit och dit om än inte upp i träd ... |
 |
| Det här är förvisso en skylt på sätt och vis, men inte en "riktig" tycker jag ... Den kommer med här som en cliffhanger. Endera dagen ska ni få träffa den mystiske mannen här hos mig! |
Har ni insett att vi har kommit in i en tid då en småföretagare ska gripa in för att få oss att må bra? Jo, men så är det väl! Åtminstone om man tittar på hyllan där feelgoodböckerna står i långa rader, med sinsemellan till förväxling liknande omslag.
Här handlar det både om svenska och utländska författare. Se bara på Ewa Klingberg, jätteproduktiv med flera serier. Jag har med hennes hjälp stiftat bekantskap med butiken för manglade dukar och vikta servetter och med begravningsbyrån Tranan, men har inte ännu hängt med in i Evigheten AB, som erbjuder hjälp av olika slag i livets slutskede. Tydligen tre lönsamma verksamheter hur som helst!
Journalisten Karolina Schützer debuterade med "Under stjärnorna i Paris" i fjol och då hade huvudpersonen, en ung svensk kvinna, ärvt en bar i den franska huvudstaden. Baren är naturligtvis konkursmässig, men kommer på fötter som genom ett mirakel ...
Samma utveckling går bokhandeln på Riverside Drive igenom, också den ett oväntat arv. Frida Skybäck verkar gilla att skriva historier där böcker spelar stor roll.
Brittiska Jenny Colgan är en av dem som säljer allra bäst, hon radar upp sina internationella framgångar. Och hon rör sig i olika branscher: där finns bageriet på strandpromenaden, hotellet vid havet och också en bokhandel. Dessutom har Colgan gjort en specialare till julfirarnas förnöjelse: "Christmas at the Cupcake Café". Lucy Diamond har skapat ännu ett strandcafé i bokform.
Förutom de i samtliga fall usla oddsen för företagens framtida lönsamhet har historierna andra gemensamma nämnare: romantisk miljö är ett måste. Här finns alltid (minst) en härlig karl att bli förälskad i, även om han först verkar vara en buffel/idiot eller rent av redan upptagen av någon annan flicka. I kvinnor-kan-segmentet gäller också att de här tjejerna, inledningsvis relativt ovilliga och fullständigt oerfarna småföretagare, kläcker smarta affärsidéer som blir viktiga för framgången och för att deras verksamhet ska bli respekterad av en skeptisk omgivning.
Återstår frågan vilken bransch som är "ledig"? Tobaksaffär är väl inte politiskt korrekt, damfrisering, skönhets- eller nagelsalong kanske verkar vara i fåfängaste laget? Vad sägs om en möbelbutik eller en grillkiosk? Fast jag kan naturligtvis ha missat att även dessa nischer är inmutade. Mina egna erfarenheter av ett litet familjeföretag inskränker sig till en diversehandel på landet, och där blir det svårt att jaga upp ingredienserna till rådande feelgood-recept, även om jag tycker genren skulle må bra av lite fler fräscha idéer, därmed inget ont sagt om unga arvtagerskor.
Hur som helst kan man förvisso få en stunds lättsmält avkoppling i de här böckerna medan man låter Affärsvärlden, Veckans affärer och Wall Street Journal vänta med sina uppåtgående räntekurvor och de nationalekonomiska trenderna.
Allt hade sin plats i ordningen, adventsstjärnorna i fönstren och de fyra ljusen i adventsstaken, julbaket och änglaspelet, luciamorgonen och julklappspysslandet, apelsinen med nejlikor i som luktade så gott, adventskalendern och den lilla tomten på en pinne som klättrade steg för steg uppför en räcka trappsteg i tjock filt, fastsatta på en avlång bonad som hängde i hallen.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Alla kommentarer
