Dags att sadla om

Någon håller just på att sadla om.
Eller har möjligen redan gjort det.
Jag vet inte vem det är, förmodligen vet han (hon?) inte heller vem jag är. Men personen ifråga har snott min cykelsadel.
Om jag är arg? Jo, för all del, det blir man ju när man blir bestulen.
Men jag är ännu mer förvånad.
Hur har någon ens kommit på tanken?

En hel cykel kan jag begripa – fast naturligtvis inte ursäkta – om någon stjäl. Det kan ju vara bråttom, allmän brist på fortskaffningsmedel, ägaren har glömt att låsa, vad vet jag.
Men min sadel!!!! Den var hård, grå och lite fläckig. Anskrämlig, helt enkelt. Sadlar blir det efter ett 40-tal år i ur och skur. Vem vill överta en sådan, nu när den medvetne cyklisten köper silikonsits och fårskinnsöverdrag?

Just den här cykeln, med sadel och allt, har varit min följeslagare sedan den dagen jag fyllde tio. Jag fick den i födelsedagspresent, men den var inte röd eller blå, som jag hade önskat. Den var grön, och inte grön så där i största allmänhet. Den var reflexgrön. Skärmarna lyste som neonskyltar om billyktor sken på den i mörker – en säkerhetsgrej som min pappa föll för.

Jag vande mig vid min gröna springare och den kändes rent av lite exklusiv. Än i denna dag har jag inte mött en enda cykel mer än min som är lackerad i reflexgrönt. Lägg därtill att jag inte har en endaste växel utan bara benkraft att lita till och originaliteten ökar ytterligare.
På den här tvåhjulingen har jag med ständigt ökande livsfara tagit mig genom Stockholms innerstadstrafik, farligare för varje år trots cykelbanor och hjälmar.

Nu har min kära gamla cykel stått ute på tok för länge, så antagligen har jag mig själv att skylla när frestelsen blev för stor för en sadellös. Men så här efter semestern är jag ofta inne på att börja ett nytt och bättre liv. Alltså borde jag cykla till jobbet. En omöjlighet utan sadel. Tjuven har helt enkelt gjort en attack mot min hälsa. Dock är jag inte sällan på jakt efter ursäkter för att jag inte rör tillräckligt på mig. Nu har jag något att skylla på.
Jag borde nog sadla om, jag också.

Copyright Klimakteriehäxan