Skolorna har börjat.
Första skoldagen är en enormt stor händelse i en människas liv.
Men den uppskattas förstås olika mycket av olika individer.
Min kollega gick i väg till uppropet med sjuåringen, som inte förstod varför det var så bråttom – till dagis brukar man ju ändå kunna anlända på lite olika klockslag, där är flexande en vana.
Dag två var det dags igen, lika bråttom igen.
Jacka skulle på, lilla ryggsäcken packas, skorna knytas.
Sjuåringen ville inte.
-Men pappa vad är det nu då?
-Vi måste komma i tid till skolan!
-Till skolan?
-JA TILL SKOLAN!
-Men ska vi dit idag igen, vi var ju där igår?
Och så vitt jag förstår vågade faderskapet inte berätta att mönstret inte bara var ändrat för tillfället, utan för minst nio år framåt.
I morgon är ju som bekant den första dagen på resten av livet.
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, augusti 23, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Nio års perspektiv när man bara är ca sju måste bli en evighet...hua..
SvaraRadera