Hon vek just ihop det sextifjärde paret kalsonger. I en trasslig hög bredvid låg tjuguåtta t-tröjor och sexton skjortor och väntade på att bli utslätade och vikta, lagda i en prydlig trave för vidare transport till garderobshyllan.
Sonens garderobshylla. Eller makens. Allt var herrkläder.
När jag dånar in med mina tvättpåsar suckar hon tungt.
Det blir för mycket tvätt, det enar vi oss snabbt om, grannfrun och jag.
Naturligtvis är det grannFRUN jag stöter på i husets gemensamma tvättstuga. Visst dyker en och annan man in också, men kvinnorna är i klar majoritet.
-Hatar att tvätta, stönar hon och viker ännu en t-tröja, rätt så våldsamt för att vara bara en vikning av en t-tröja.
-Har du prövat att gå i tvättstrejk? ündrar jag.
Hon tittar upp, förvånat.
Nej, det har hon ju inte.
Men det har jag.
Det är några år sedan nu. Gång på gång stod jag där i tvättstugan omgiven av smutsiga kläder. Det var ensamt. Och inte för att det är direkt jobbigt i en modern tvättstuga, men så värst lustfyllt är det inte. Jag tröttnade. Inte bara det. Jag gick i tvättstrejk. Fast jag sa inget.
En dag kommer sonen rusande:
-Mamma, det finns inga rena kalsonger!?
-Jaså. Då får du väl ta dom du hade i går.
-Men när ska vi (jo han sa vi) tvätta?
-Fråga pappa.
Hans förvåning var stor och äkta, men han frågade sin far. Som blev minst lika förvånad, på precis samma oförställda vis. Tvätta?
Jag gick och köpte några nya kalsonger till sonen.
Så småningom kom dottern.
-Mamma jag vill ha den lila tröjan med glitter på, har du tvättat den?
-Nej, har du?
Tröjan låg naturligtvis kvar i tvättskåpet och glittrade för fullt. Men ren var den inte.
Till slut sjönk budskapet in. Mamma hade faktiskt gått i tvättstrejk. Ville man ha rena kläder fick man masa sig ner i källaren, boka en tid och mata maskinerna, fylla torkarna, vika ihop och bära upp.
I dag har vi kommit ännu ett steg på vägen. Efter att jag en längre tid – när min strejk hade tagit slut – krävt alla familjemedlemmars närvaro när byket skulle klaras av var det ungarnas tur att göra revolt. Numera tvättar de sina egna kläder, på tid de själva väljer. Och mitt tvättberg har minskat drastiskt.
Fast det är klart, deras tvättberg befinner sig oftast utspritt över tonårsrummets golv. Man får kliva försiktigt om man ska in där.
Men bergsbestigning kräver väl alltid att man ser noga efter var man sätter ner sina fötter?
Och rätt som det är åker alltihop ner i tvättstugan.
Det kan löna sig att strejka.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
jag älskar att tvätta, men inte att ta reda på tvätten efteråt, när den är torr. Det lämnar jag till resten av familjen.
SvaraRaderaDet är något med att det blir rent, att det luktar rent och att det är varmt i tvättstugan som jag gillar. jag tror jag var mycket med mamma och mormor i tvättstugan som liten. Jag gillade det då också.
Åh så gott jag skrattade åt detta! Tack för det! Gjorde nått liknande, då när det begav sej,,,makens kommentar- det kan väl inte va så jävla svårt. Kruxet blev, att alla hans tröjor, å han hade massor, blev det babystorlek på,,,då smälte mitt mammatvättarhjärta,,,,,
SvaraRaderaÅh så glad jag blir åt en reaktion som Ritas! Tack för den!
SvaraRaderaOch sen är det förvisso så att stryka makens skjortor - det är det inte tal om. Vi hjälps åt i tvättstugan nu för tiden och tar
vara på våra egna grejer sen.
Frid råder på tvättfronten!
har aldrig strykt storgrodans skjortor, och har bara en egen skjorta som behöver stryk. Gissa hur ofta jag använder den?
SvaraRaderaRolig läsning! Förstår hur lyckligt lottad jag är med en man som fullkomligt självklart tvättar o framförallt stryker sina skjortor själv. Kanske förra frun lärde upp genom en o annan strejk. Stå på dig! /xx
SvaraRadera