Ja äntligen är den här, Dagen D.
Nej, inte D som i Demokrati – även om kungen och Persson öppnar riksmötet.
Inte D som i Domedagen ens.
D som i Desperate Housewives, naturligtvis.
För ikväll är de tillbaka i teverutan igen, de desperata hemmafruarna. Vi är många som saknat dem och riktigt längtat till ett återseende.
Dottern och jag har sett varteviga avsnitt. Det hade jag verkligen inte räknat med, jag brukar försöka låta bli långa serier, eftersom det i regel är svårt att hinna med att titta vecka efter vecka.
Men här blev jag fast redan i första delen.
Sällan har väl en teveserie fått så massiv lansering i alla övriga medier. Och sällan har ett teveprogram infriat förväntningarna i så hög grad.
Vi följer damernas öden och äventyr med skräckblandad förtjusning. Här ryms mord och svek och tonårsrevolt och passion och småbarnsskrik och karriärhinder och svartsjuka och svärmorsproblematik och… ja, intet mänskligt är främmande i denna välbärgade amerikanska förortsmiljö. (Ikväll kan det bli svärfarstrubbel också - Lynettes svärfar är på ingång!)
Det hela är så gruvligt skickligt ihopkommet att man bara kan sjunka ner i fåtöljen och hänga med.
Fast jag skulle vilja veta en sak.
De svenska hemmafruar som lät sig intervjuas i samband med seriestarten – jag hörde dem i radions P1 – som sa sig vara så lyckliga över att just deras situation äntligen skulle uppmärksammas i dramaform. Vad tänker de nu?
För om det verkligen stämmer som sas i våras: att de (i förväg) sett flera avsnitt och känt igen sig – då undrar jag hur de mår, var de bor, hur de klarar sig – och inte minst: hur har de råd?
Just hushållsekonomin är det som skapar minst problem för de desperata hemmafruarna.
Kanske inte riktigt välbekant för majoriteten svenska husmödrar...
Men det är klart, macho-mannens fiffel har förstås redan tvingat hustrun ut i det grymma förvärvslivet.
Och trots att hon är så jättesnygg är hon lite för gammal och lite fel. Får därför nöja sig med att vara kuttersmycke på bilsalong och andra sämre modelluppdrag.
Det är hårda bud där ute.
Vi får väl se hur det går.
Och vi gör det så gärna, vecka efter vecka, ända fram till jul!
Dessutom: just ikväll är det DUBBLA avsnitt!
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, september 13, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har oxå sett fram emot säsongsstarten ett bra tag. Ungarna ska vara i säng senast kl halv nio, och sambon har lovat att vara tyst och inte störa.
SvaraRaderaOch vi som har flera hundra kanaler, men inte DEN!!! Typiskt.
SvaraRaderaDu har helt rätt om Maria Möller - varför har inte teve upptäckt henne tidigare? Men de har väl fullt upp med alla herrkomiker förstås...
Bländande? *rådnar*
SvaraRaderaMycket följer jag på våra kanaler,, dock inte den!
SvaraRadera