Måste jag äta blodpudding nu?

-Elva tusen, muttrade han.
Jag kom hem lite sent från jobbet.
Maken låg i soffan och tog det lugnt med en tidning över ansiktet.
-Vad sa du? sa jag.
-Elva tusen.
Det lilla leende jag tror att jag hade på läpparna frös.
-VAD SÄJER DU?
Han lyfte bort tidningen och sa, mycket tydligt:
-ELVA TUSEN.

Min lilla bil som inte är så rysligt gammal skulle in på service. Maken hade offrat sig och kört till verkstan. Samt hämtat den vid stängningsdags. Vilket betyder att man också betalar.
Och på min rutinfråga om vad servicen hade kostat fick jag alltså svaret 11 000 svenska, runda, kronor.
-Köpte du en NY bil eller? Eller TVÅ?
Till saken hör att min förra bil, som jag var väldigt förtjust i, sålde jag för 5 000 spänn och så vitt jag vet rullar den fortfarande, mer än två år senare.

Nej, det var samma bil som kom hem från verkstan. Bara i en väldigt mycket mera påkostad version.
Det var visst något med bromsarna – och så en del annat, uppenbarligen.
Möjligen märktes det lite lite skillnad. Men det brukar det göra även efter en betydligt billigare serviceomgång.

Vi som kan tanka våra bilar men i övrigt står helt frågande inför fordonets anatomi, vi är naturligtvis helt utlämnade till expertisen. Hur kan man argumentera emot när motorgurun påstår att ens bromsar tagit slut? Jag har tyckt att det gått jättebra att bromsa, har besvisligen lyckats få stopp varenda gång jag försökt – men har kanske med knapp nöd undgått att köra rakt åt helsicke?
Bara att hosta upp pengarna. Be mig inte förklara varifrån.
Nu gäller det att hämta sig efter chocken.
Och fundera över om man skulle kunna hitta en annan, billigare, verkstad.
Eller en karl som kan serva bilen åt mig? För vem vet vad det kostar nästa gång den behöver in för översyn...

Dessutom: för 11 000 blev den förstås inte ens tvättad. Borde man inte förklara lite närmare för bilmekarna vad ordet service egentligen innebär?
Och jag som inte äter blodpudding.
Annars äter jag så gott som allt. Ska jag nu bli tvungen att lära mig äta den, i mitt tycke, fullständigt motbjudande maträtten?

Copyright Klimakteriehäxan