Vad betyder egentligen curling-förälder?
Frågan kom per mail från min väninna i utlandet.
Jo, visst, jag kunde ju svara.
Curling-förälder = ungefär överbeskyddande, en som sopar så att stenen (läs ungen) ska glida långt, lätt och rätt, det var min förklaring.
Uttrycket är myntat av en dansk, Bent Hougaard, som gav ut en debattbok år 2000 med titeln ”Curlingföräldrar och servicebarn” och sedan dess har termen vunnit mark.
Det handlar alltså om mammor och pappor som vill sitt barns absolut bästa och är beredda att gå nästan hur långt som helst för att se till att det blir som man tänkt sig. Barnet ska ha det bra.
Vem kan ha något att invända?
Jo, det är klart, den som råkar stå i vägen, som riskerar att komma i kläm. Eller som inte har föräldrar som också slåss för sina telningar.
Men är det här fenomenet verkligen nytt? En företeelse som föddes vid senaste sekelskiftet? Är det inte bara så att den här omsorgen yttrar sig på lite olika sätt?
Drar mig till minnes en gammal pojkvän. Han körde mycket bil i jobbet, 1000-tals mil, hade gjort så i åratal. Utan incidenter dessutom.
Och vad säger väl hans mamma som avskedshälsning när vi ska åka vår väg efter besöket? Jo:
-Du har väl bensin i bilen?
Som om lillpojken inte skulle veta att motorn inte gick på luft.
Var inte hon också en curlingmamma på sitt sätt?
Det hon sa tror jag i själva verket var:
-Du kommer väl i håg att jag älskar dig?
Alla uttrycker vi förstås våra omsorger på olika vis, och det är inte alltid det blir så elegant.
Själv har jag en standardfras som jag tar till när de små drar ut i nattens mörker:
-Gör inget som du inte kan berätta för mormor!
Hör en annan mamma avsluta ännu ett samtal med en son, som är såväl flerbarnsfar som framgångsrik företagare.
-Och så kör du försiktigt!
Mamma älskar dig, grabben.
Hon vill ditt bästa, i alla lägen. Hon kan försvara dig till döddagar, även om du inte förtjänat det. Hon kan slåss för dig på vilken arena som helst.
Det är väl sådana vi är.
Kalla det för curling om ni vill.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag har inga barn men om jag hade skulle jag gjort allt i min makt för att de skulle ha det bra, det är ju inget nytt med det *skrattar*
SvaraRaderaDet enda nya är att någon lyckats skriva en bok och sälja den...
Javisst är jag en curlingmamma - många gånger.
SvaraRadera*nu har jag bekänt, och känner mig smått skamsen här bland alla präktiga föräldrar*
Men barnen är härliga och man får mycket tillbaka också.
Och det vi gör för dem gör vi av kärlek.
Visst servar vi dem och många gånger för mycket.
MEN: Det händer faktiskt att dom servar oss tillbaka vid andra tillfällen.
Så vi kan väl säga att vi lär "tjänster och gentjänster" så låter det genast mycket bättre
Men är det inte skillnad på att "hjälpa sina barn frammåt" och att "curla"?
SvaraRaderaMed curlingförälder menas väl att man sopar undan alla problem framför barnen?!
t.e.x städar man åt dem för att slippa besvära dem eller slippa konflikten?
Man servar dem på "fel" sätt, vilket resulterar i en oh-shit-upplevelse för dem när de kommer ut i livet.
Att stänga dörren om deras röriga rum och låta dem själva ta hand om det är väl inte curling-aktigt? Om jag förstår TS så städare hennes barn tillslut, då är du väl en bra mamma som har lärt dina barn att ta konsekvenser av sitt handlande.
Jag önskar att min mamma hade varit lite mer curlingaktig. Jag fick klara allt säger allt själv. Hon brydde sig i så måtto att hon fostrade och gav trygghet. Men inte fasen sopades det nåt - ville jag någonstans fick jag gå dit själv. I ur och skur. Både bokstavligt och bildligt.
SvaraRaderaFår väl bekänna att jag bara inte orkar att tjata på ungarna om städning och tvätt att jag gör det själv Även håller ett öga på gubbens saker... även om han faktiskt är helt kapabel till det själv. Tar även hand om städningen också majoriteten av tiden... Så jag är nog (till en viss del) både curlingförälder och partner.
SvaraRadera