tisdag, januari 24, 2006

Retro-rätter eller mat man minns

Mat är viktigt.
Mat är kul.
Mat är gott.
Och mat är minnen. Ofta långt från lyxkrogarnas menyer.

Kommer i håg när vi åt våfflor hemma. Mamma gräddade dem i ett runt järn ovanpå spisen. Vi åt dem med smör på, och smöret smälte blixtsnabbt och rann över fingrarna, som man slickade av med välbehag. Så goda våfflor har jag aldrig mera fått – de fyrkantigare, i eljärn, kommer aldrig upp i samma klass. Förklara det den som kan!

Om jag varit sjuk och kommit på bättringsvägen ville jag ha köttstuvning med potatismos och inlagd gurka. Inte var det väl särskilt rikt på varken fibrer eller vitaminer, men det funkade som medicin på mig.

När jag själv skulle börja laga mat blev det många genvägar. Visst kommer jag ihåg den färdiga raviolin på burk, som kunde ätas kall. Nej, särskilt läckert var det inte, men snabbt.
Så småningom gjorde jag något jag döpte till ”falsk kinamat”. Purjolök i tunna skivor, försiktigt mjukkokt i vatten med salt och en klick margarin, blandat med uppfräst bacon. Ris till, oftast av snabbtyp – fullkornsvarianten hade jag inte hört talas om över huvud taget.

På lunchrasten på första jobbet blev det en daglig utflykt till närmsta mjölkbar. Där åt vi oftast ”VS”, som var det billigaste. Uttyddes ”varm smörgås” och bestod av en stekt brödskiva med gårdagens överblivna dagens på... Mättande, men hu vilken mathållning. Jag gjorde en egen, långt bättre variant på rostat bröd med stuvade burkchampinjoner, ärter, tomat och bacon – vad skulle man ta sig till i köket utan bacon, jag bara undrar?

Ny i storstaden var krogarna spännande och ofattbart många. Grillad fläskkotlett kostade runt en femma. Stekhus var hett och där fick man beställa köttbiten i önskad storlek och med önskad stektid. Som tillbehör små ärter med lök och bakpotatis – jättegott. Gratinerad gösfilé kan jag fortfarande längta efter, har inte sett till någon på åratal.

En av mitt livs mest romantiska middagar bjöd på Langoustine Amoreuse med Piesporter Falkenberg till. På samma krog hade jag tidigare stött ihop med Sven-Bertil Taube – ja, inte så att vi hade någon kontakt, men han satt där, inom synhåll, det räckte. Den gången drack jag min första Kir, som jag sedan dess länge kallade ”Sven-Bertil” – han var ju ändå den vackraste karl jag sett, och Kir var också väldigt gott.

När rödvinet på allvar kom in i mitt liv var det ofta i sällskap med Chili con Carne, eller oxfilé provencale om det skulle vara lite finare. Möjligen råbiff, sällan avhörd sedan 70-talet. Då bestod efterrätten av fruktcocktail på burk eller konserverade päronhalvor med smälta After Eight ovanpå.

Så småningom har mina matvanor förbättrats, åt det nyttigare och för all del också åt det godare hållet. Och fortfarande samlar jag på matminnen. Stone crab i Florida. Svensk krabba i Smögen. Grillad kalvlever i Paris. Solmogna fikon i Italien. Vrålfärska ostron i Kalifornien, med röd cocktailsås... Nykokt hjortronsylt i Norrland. Världens bästa Frozen Margarita på en rätt så vulgär restaurang i London. Äkta Sachertårta efter en Tafelspitz i Wien. En resa utan nya matupplevelser är en misslyckad resa.
Mat är minnen för livet!

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

  1. Tänk vad mat är förknippat med minnen. Roligt att läsa om dina.

    SvaraRadera
  2. Du gjorde mig vrålhungrig...skrattar...
    Jag kom ihåg när jag åt den första pizzan i början av sjuttiotalet...och kinamat ungefär vid samma tid....Tack för rolig läsning, jag uppskattar verkligen din blogg !
    Hälsningar Anne

    SvaraRadera
  3. mat är gott.. och för med sig många minnen.. syn.. hörsel.. och luktminnen.. mmmm..

    SvaraRadera
  4. Jag fick Nostaligboken i julklapp, rolig läsning och recept just på nostaligmaten för respektive -tal.

    Är det någon som gör radiokaka numera?

    SvaraRadera
  5. Mumsigt! Tyvärr har jag bara negativa minnen av mat som ung, först var jag allergisk och sedan hade jag väl lite lätta matstörningar. Men nu har jag ätit ikapp med råge *s*

    SvaraRadera
  6. Åååå så jag fnissar, jag känner igen det mesta. Tänka att mathållningens historia är så kul..
    Ja du, jag håller med. Vad vore "livet" i köket utan bacon??

    SvaraRadera
  7. Det var väl det jag visste - att vi är många som minns mat, på gott och ont! Radiokaka hade jag glömt, det gjorde vi ibland. Pizza blev ju snudd på revolution, precis som sushin. Det finns mängder med mat att dra sig till minnes, utöver det jag redan fick med! Tack för alla era kul kommentarer!

    SvaraRadera