Nu ÄR det vår!

I helgen kom de ut. Cyklarna. Och vårjackorna.
Ungarna snirklar runt på gården på nya tvåhjulingar. Som tur är har de hjälm, för färden ser allt annat än stadig ut. Men så är det väl första gången, i alla fall för säsongen. Och för den som liksom jag samlar på vårtecken är detta ännu ett välkommet inslag.

Regnet och vinden har gjort ett bra jobb med snön. Isen ser riktigt rutten ut och är landlös långa sträckor. En svan simmar i den smala springan. Sopmaskiner jagar grus på trottoarerna och shorts och axelbandslöst fyller skyltfönstren. Till och med meteorologerna verkar lite optimistiska: efter denna evigt långa, mörka, kalla, snötyngda vinter kryper termometerns kvicksilver upp över nollan, hela dygnet.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, med eftertryck: Äntligen!

Fast i sanningens namn måste medges att även våren har sina mörka sidor. Ta till exempel det icke upplockade hundbajset, nu tinat till en stinkande smörja. Bortkastat godispapper och en och annan snusdosa ligger på marken som bevis för den gamla devisen att allt som göms i snö kommer upp i tö. Hopknycklade öl- och läskburkar som ingen orkat ta med sig till återvinningen glimmar visserligen i solstrålarna, men vackert är det inte ändå. Varför skäms ingen?

Det som snart ska bli grön gräsmatta är fortfarande smutsgrått, liksom överdraget av ett tjockt lager dammig spindelväv. Kylan, tjälen, sitter kvar i jorden, det är långt kvar tills det känns inbjudande att ordna en liten picknick. Smutsigt smältvatten stänker kring alla sorters hjul och gummisulor och skapar prickmönster på kläderna, prickar av icke-trendig sort, som är svåra att få bort i tvätten.

Semlorna verkar ha försvunnit, vi har väl hunnit tröttna eftersom de numera dyker upp redan dagarna efter jul. Men krokusen strålar gul och blå intill väggen. Koltrasten är här. Snödropparna är det full fart på. Inne lyser påskliljorna, ett fynd: trettio stycken för tjugo kronor. Snart finns de där ute också.
Jag väljer att helt bortse från snöyran i morse. Den är bortglömd, förlåten, spåren försvunna.
Det är vår.
Tack och lov.

Copyright Klimakteriehäxan