ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHOOOOLLLLMMMmmmmmmmm...
Jag hade verkligen unnat honom en medalj, helst en i guld.
Nu blev Stefan fyra.
Och här sitter vi guldtörstiga och sörjer med honom.
tisdag, augusti 19, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Till och med jag - totalt ointresserad av sport - lyssnade när jag av misstag råkade komma mitt i förberedelserna, annars slår jag normalt av radion om det är sport.
SvaraRaderaÄr ju intresserad av människor, av hur man orkar satsa - om och om igen - och lägga så mycket energi, och så missa... jag lider med dem som råkar ut för det trots att jag inte bryr mig om sporten som sådan.
Jag har hittills inte sett en enda sportsändning eller hört ett enda reportage i radio, varken på svenska eller norska. Jag är ara så totalt ointresserad - jag är nog lite konstig...
SvaraRaderaTrevlig blogg! Jag länkar hos mej, hoppas det är ok!
SvaraRaderaJag bet på naglarna och hade änna ont i magen när Stefan skulle hoppa. Helt förgäves...
Ordlös onsdag finns här nu på denna adress:
SvaraRaderahttp://bobofilm.blogspot.com/2008/08/ordls-onsdag-hst.html
om du är intresserad för medelandet vidare Ha de gott!
Hm. Får väl bekänna att det bor en liten sportfåne i mig, har svårt att lämna teven de där gångerna när medaljer och rekord står på spel, i diverse sporter, faktiskt! Och så gråter jag med dem, i glädje och i sorg! Lite skämmigt, det erkännes.
SvaraRaderaMonica, jag blir naturligtvis bara glad om du länkar till mig!