Dags för nollåttans upprättelse?

Dagens datum skrivs 080808.
Ett magiskt tal?
Möjligen, fast jag är inte övertygad. Hur som helst är det kö hos vigselförrättarna, och det kan man ju förstå, med tanke på alla historier som brukar berättas om hur svårt folk har att minnas exakt vilken dag de tog klivet in i det äkta ståndet.

Åtta minuter över åtta, lokal tid, började OS-invigningen i Beijing. Ett ögonbedövande spektakel med tusentals aktörer i Fågelboet, akrobatik och elektronik i harmoni, historia berättad med koreografi och finess (fast utan 1900-tal). Hela föreställningen har gett uttrycket ”att göra vågen” en ny innebörd, man förstår att de medverkande övat i ett år eller så. Allt verkade fungera perfekt.

Dräkterna var inte minst fantastiska. Och fyrverkerierna! Lite ironiskt är det att i pyroteknikens hemland fyra av dessa mängder av vackra smällare som gör att den redan dåliga stadsluften blir ännu mycket sämre – när Stockholm hade fyrverkeritävling i samband med den gamla vattenfestivalen låg röken tjock och folk med känsliga luftorgan fick ideliga hostattacker. Men Beijing-bor med astma hör kanske till de folkgrupper som förpassats ut på landsbygden lagom till invigningen?

Visst blir man imponerad där i sin teve-soffa. Men jag kan inte låta bli att fundera över vad Kinas regering hade kunnat uträtta inom sina egna gränser med alla de pengar som satsats på ett jippo som är över på ett par timmar. Bara kläderna hade säkert kunnat stå för ett antal nya skolor eller vårdcentraler på den avlägsna och ofta fattiga landsbygden. Och tänk på de 250 miljarderna man byggt för … bara för en idrottstävling, så att säga!

Men sådana surkartiga tankar uppmuntras ingen att ha denna magiska 080808-dag. Tvärtom ska vi tro att den gamla drömmen om fred på jorden ska ta ett steg närmare sin fullbordan, att doparna redan har avslöjats, att Kina är på väg att respektera mänskliga rättigheter. Och att svenskarna, trots alla motgångar, ska komma hem med en bunt medaljer så att vi kan fira också på hemmaplan.

Flaggorna är förresten redan uppe, det upptäcker jag under en tur på stan. Flaggar vi verkligen för att OS börjar? Nej, vi högtidlighåller faktiskt drottningens namnsdag, visar det sig när jag kollar. Men kanske att det finns ännu ett skäl att hissa den svenska fanan just i dag: är det möjligen så att skällsordet ”nollåtta” ska tappa sin laddning?

Vi som bor i huvudstaden, vi har under en följd av år fått finna oss i att, i nedlåtande tonfall och med menande blickar, bli kallade just ”nollåttor”. Det betyder att man anser att gränsen mot Norrland går vid Roslagstull, ungefär, och att vi betraktar allt som händer utanför Stockholm som ovidkommande, onödigt, oviktigt och komplett ointressant.

Själv en nollåtta sedan många år tycker jag inte att jag förtjänar det där skällsordet. Vill hellre avskaffa det.
Nu har jag ingen flaggstång alls men hade jag det skulle jag helt enkelt hissa den blågula. För att fira nollåttans upprättelse!
Om nu 080808 är ett riktigt turnummer är det ju till och med trefalt bra att vara en nollåtta.
Hurra, hurra, hurra!

Copyright Klimakteriehäxan

Kanske kan det vara på sin plats med ett par
LÄSTIPS
med anledning av OS och fokus på Kina? Det finns förstås massor att välja på, men det här är två av mina favoriter:
Vilda svanar av Jung Chang – modern historia i romanform.
Snow Flower and the Secret Fan av Lisa See – livet på kinesiska landsbygden förr i världen.
Båda böckerna kan sägas ha ett kvinnligt perspektiv, och båda författarna har skrivit flera Kina-relaterade böcker (Jung Chang t ex om Mao).
Dessutom kan du klicka på etiketten ”kina” här på bloggen så kan du läsa om mina intryck (och se mina bilder) från ett besök i Beijing i slutet av förra året.

Massor av bilder (och text förstås) från invigningen finns här hos SvD och här hos DN.