Rätt som det är dyker ämnet upp: hur låter en riktigt bra raggningsreplik?
Och frågan kan tända en eller annan tanke även hos den som faktiskt inte velat eller behövt ägna sig åt aktivt partnerletande på åratal.
Kanske drar man sig till minnes något roligt eller rent av oemotståndligt som sagts och fått effekt, kanske törs man upprepa en egen fyndighet som fick någon att titta en gång extra (och gilla vad han eller hon såg).
Frågan är nu bara hur tidigt i livet behovet av de där begåvade replikerna kan tänkas uppstå. Svaret är förmodligen att det kan bli vid ganska unga år. Hur ska man annars tolka det faktum att senaste numret av Kamratposten har ett helt uppslag med rubriken ”50 sätt att visa att du är kär”?
De olika tipsen är graderade i grupper om tio, de första under rubriken ”Bra början” och de sista som ”Hetare än chili”.
Jag läser intresserat hela listan och inser plötsligt, att här har vi en skatt med klart originella inslag som kan utnyttjas av folk långt upp i medelåldern. Det där med att vilja bli upptäckt av Drömprinsen (i KP kallad X), det är ju inte förbehållet ungdomar.
För säg mig den som skulle kunna motstå tips nummer 4: Ge bort en synål (på syslöjden)! Att fråga vad som är X favoritmat, knep nummer 8, eller att börja heja på samma lag (punkt 15) kan säkert fungera på singlar i 47-årsåldern också, i alla fall om det handlar om fotbollsfans. Råd nummer 19 kan användas med framgång så länge den äldre generationen finns i livet: Säg att X mamma verkar cool.
Punkt 22 är jättebra – ”Rekommendera en bok som du gillar” – så länge inte X är av den typen som redan har en bok, men det är en risk man får ta.
Att resa är ett utmärkt sätt att knyta och odla kontakter. Smart är det alltså att fråga om X har ett favoritland och "säg sedan att du drömmer om att åka just dit" (nu är vi inne på gruppen ”Modigt men inte blodigt”).
Nästa steg uppåt är ”Ganska glasklart” och här kommer en av mina absoluta favoriter: Låna ut ditt tuggummi, säg att ”det är massor av smak kvar”. Den hade man inte kommit på själv, eller hur?
Toppas bara av punkt 43 på listan: Be att få låna X tuggummi – säg ”det gör ingenting om smaken är slut”.
Sista förslaget är långt mindre fantasifullt, fast kanske ändå effektivt. Det står: Skicka ett vykort, skriv ”Du är fin och jag är kär i dig”.
Vilket påminner mig om min egen absolut mest suveräna formulering i liknande sammanhang. Hade precis träffat en underbar kille, som hade den dåliga smaken att bo ganska långt bort. Detta var före e-postens tid, så jag skrev ett brev, kort och koncist: ”Kommer du hit igen så hör av dig! Hyggligt rena lakan och vänligt bemötande utlovas!”
Han hade knappt sprättat upp kuvertet innan han kastade sig på telefonen och på den vägen var det sedan, i åratal faktiskt.
Men den formuleringen är väl ändå lite i djärvaste laget för KP:s läsare, får man anta.
Copyright Klimakteriehäxan
onsdag, augusti 27, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hahha, jag levde utan KP, men klarade mej ganska bra, för redan i 8-års åldern fick jag min första ring, från chokladägg...
SvaraRaderaDet där med bok kan vara svårt, hört att det finns massa folk, som aldrig läst en bok.
Kärleken är evig, fast ibland kan föremålen växla.