Vem hänger med - och vem hänger med vem?

Svenskan är stadd i ständig förvandling.
Det är väl helt i sin ordning, men ibland kan det vara svårt att hänga med i svängarna.
Hänga med.
Se där ett uttryck som inte alls behöver betyda det som det betyder i just den där meningen.
Hänger du med? Eller vem hänger du med?

Idag är det ett väldigt hängande både här och där.
Man hänger på krogen, visst. Och självklart kan man hänga med på den där krogen. Men man hänger också med någon på krogen – med betoning på ”hänger”, inte på ”med”. Vi förstockade språkkonservatister skulle översätta det med ”umgås med” eller ”går/är tillsammans med”.

Om jag vore lärare på SFI – det vore inte kul, framför allt inte för eleverna – skulle jag ha väldiga problem när det bleve dags för verbet ”hänga” i dess olika skepnader.
En välhängd biff? Ja, den har ju hängt och blivit mör.
En som tagit sitt liv? Ja, han kanske hängde sig.
En maskin krånglar? Ja, den har definitivt hängt sig.
En som är lite nere? Ja, han hänger med huvudet.
Sedan finns det ju de som hänger (hän-ger) sig också, åt uppslukande hobbies till exempel.

Men är man under 35 (eller äldre men tokangelägen om att verka i takt med tiden) så hänger man stup i kvarten numera.
Bara att hänga med.

Copyright Klimakteriehäxan