fredag, oktober 31, 2008

Presentsäsong

Den stora presentsäsongen är här.
Födelsedagarna duggar tätt, Fars Dag nalkas för den som är lagd åt det hållet – och så, innan man riktigt hunnit fatta det, är det jul.
Vad ska man ge bort? Eller vad ska man önska sig, om någon frågar? För presenter är trots allt kul, inte alls bara att få utan också att införskaffa!

Det blir allt svårare ju äldre föremålet för uppvaktningen blir. Vi har ju så förtvivlat mycket prylar, mer än vi behöver, självförvållat eller tack vare andra.
Jag har tidigare skrivit om min bekant som har en klockren önskelista, två punkter lång: hon vill gärna ha sådant som vissnar och sådant som rinner.

Men när jag frågar min mamma, som är på god väg mot de 90, om hon har något speciellt hon längtar efter vänder hon på resonemanget.
Visst, hon kommer alltid att uppskatta en fin blomma – vem gör inte det – men hon gör en annan sorts lista: saker hon INTE vill ha. Hon behöver inga fler ljusstakar, inte en blomvas till.
Jag inser att hon har en poäng.

Det är rätt gott om vaser och ljusstakar hemma hos mig också. Och inte tänker jag önska mig vare sig det ena eller det andra. Vilket inte är det samma som att det aldrig blir fler.
Den grymma sanningen är att det är jag själv som drar hem de flesta. Jag kan fortfarande falla handlöst för en i mina ögon jättevacker ljuslykta som kan sprida lite varmt skimmer över matbordet i höstkvällen. Just nu står min senaste present till mig själv där, en glaskula från Indiska, inte dyr alls. Men fin.

Vaser då? Jo med vaser är det märkvärdigt nog så, att hur många man än har är det alltid lika svårt att hitta en som passar den bukett man just fått (eller köpt).
Jag har försökt råda bot på den där bristen. Vilket leder till en samvetsfråga: hur många Aalto-vaser kan en människa ha? Olika färger, olika storlekar – odödlig design!

Risken finns att jag är på väg mot någon sorts rekord i den lilla tävlingen.
Men om någon ändå prompt vill ge mig en vas, så kan jag fortfarande tänka mig en komplettering. I så fall kommer jag upp i sju …

Copyright Klimakteriehäxan

3 kommentarer:

  1. :-)) du har fler Aaltovaser än mig fast jag har några stycken jag med...

    Din mamma har ju rätt som berättar vad hon INTE vill ha...

    Här har vi åren efter varandra ärvt och tömt både mitt barndomshem och min mans...så det är alldeles för mycket saker här.

    Egentligen skulle jag aldrig mer i hela mitt liv BEHÖVA köpa en vas, ljusstake, eller handduk tex.....men det VILL jag ju! Man vill ju välja själv vad man vill ha eller hur?

    SvaraRadera
  2. Här har också ärvts vaser i parti och minut. Men - just en vas till buketten som kommer oväntat... finns inte...

    Men - jag hittade en kul lösning på en del av vasproblemen på skolmässan. Ska nog ta en bild och blogga... När jag dammsugit... och röjt på skrivbordet... och hängt tvätten... hm... risken är stor att det dröjer...

    SvaraRadera
  3. Jag älskar vaser och har mååånga, men inte nån som passar :)

    På min önskelista står upplevelser,
    gärna i sällskap med givaren.

    SvaraRadera