torsdag, mars 12, 2009

Kan man ha gäster i skräprum?

Vi har aldrig förr haft ett skräprum.
Förrän nu.
I det längsta har vi nämligen bott i våra rum. Sovit, umgåtts, slappat, ja levt helt enkelt. Det har känts, om inte överbefolkat, så i alla fall tämligen fullt. Skräpet har vi väl tryckt in i vrårna och sedan tittat åt ett annat håll.

Men skräp, förresten, vad är det egentligen?
Tja, om man tittar i det där rummet som nu liksom blivit över sedan Sonen tog sitt pick och pack och flyttade till egen adress, så får man förstås en aning om det - ja ni ser själva på bilden här!

Där han en gång hade lastat in serietidningar, fantasyböcker, legoskapelser och hopmonterade flygplansmodeller i plast, kombinerat med i och för sig urvuxna men ändå sparade mjukisdjur, en sönderplockad dator och någon enstaka urdrucken cola-burk, där ser det numera helt annorlunda ut.
Fast ungefär lika ogenomträngligt och oöverskådligt.

För när vi organiserat om oss i familjens bostad blev det saker över, trots att vi varit duktiga och slängt och rensat så att det stått härliga till. Inte utan att man frågar sig var allt kommit ifrån …
Vi har till exempel fått en rejäl trave tavlor över. Inga konstverk värda en plats på Nationalmuseum, visserligen, men bilder som betytt något.

Kuddar är också en överskottsvara, huvudsakligen beroende på att jag är väldigt förtjust i kuddar. Mattor har vi likaså fler än golven kräver. Och gardiner. Bordlampor, som – där är jag och heminredningsexperterna eniga – är en mycket trevligare belysning än taklampor, har vi numera onödigt gott om

En liten bullig teve har inte heller hittat sin nya plats. Och det där fårskinnet, som köptes när Dottern var nyfödd därför att det just det året hette att varje bebis skulle sova på ett sådant, för hälsans och framtidens skull, det har vi inte heller någon riktig användning av. Har aldrig haft, om sanningen ska fram, barnet sov gott i produkter från växtriket.

I det där rummet står också en utmärkt golvlampa som man skulle kunna få en hacka för på Blocket vilken dag som helst, en Bumling, hederlig 70-talsprodukt som tydligen aldrig blivit omodern, och som jag inte vill skiljas från.

Där finns till råga på allt ett gäng krukväxter som hamnat på totalt undantag. Pelargoner som skulle övervintra, var det tänkt, och några andra blombefriade plantor som förmodligen aldrig mer kommer att producera en endaste liten knopp.
Senast langade jag in en bunt dukar, som borde vikas snyggt och ta plats i linneskåpet, men det hanns visst inte med. Eller hur det nu var.

Sammantaget ser det helt enkelt ut som ett skräprum, fast det som finns där faktiskt är högst användbara saker.
-Man måste ha ett skräprum, alla har det, sa en kompis jag påtalade problemet för.
Är det verkligen på det viset?

Jag tänker i alla fall inför varje annalkande helg att nu, nu ska jag ta tag i saken. För vi påstår ju ändå att det här rummet är ett gästrum.
Då återstår frågan, om ingen förbättring inträder:
Kan man ha gäster i skräprum?
För längst in, under en massa annat, finns i alla fall en säng.

Copyright Klimakteriehäxan

12 kommentarer:

Cicki sa...

Just nu tycker jag att jag bor i en skräplägenhet. Fast det är inte något fel på lägenheten. Det är vi som inte orkar ta tag i saker och ting. Kontoret är fortfarande möblerat med lådor som inte är upppackade sedan flytten för snart fyra år sedan. Sovrummet är belamrat med bananlådor, plastlådor och papperskassar fulla med tyger som jag borde sortera och gå igenom. I vardagsrummet står vår lilla sovrumstv, två scannrar och en pianostol uppträngt i ett hörn. Det borde åtgärdas. Det är nog bara köket som klarat sig från skräp. Men jag säger inte att jag trivs med det. Orkar bara inte ta itu med det hela. Så ett skräprum kanske är lindrigt ändå. Man kan nog ha gäster där också om det kniper.....:-)

Marskatten sa...

Intressant betraktelse, speciellt för mig, eftersom yngsta dottern kommer att flytta ut om tre veckor.
Jag smider planer och räknar ut.
Möblerar i min fantasi med diverse inventarier som för tillfället är förpassat i källaren.
Nu blir jag lite förskräckt...för jag vet, hur lätt gjort det är (har varit med förut, serru!) att ett tilltänkt gäst-/kontor-/biblioteksum förvandlas till ett förråd för överblivna saker.
Men nej, så ska det inte bli här!

Bloggullet sa...

Jag som önskar mig ett skräprum där jag kan stoppa in allt som jag inte vill ha framme, som jag ändå inte kan slänga.
Kramar

trollpackan kvastar in! sa...

Ja, såklart att man kan! Hmmm...fast jag skulle inte vilja kalla det för ett skräprum, utan ett bra-att- ha-grejer-rum*skratt* och man vet ju aldrig om nattgästen kanske behöver ha ett par extra kuddar eller en bullig tv för den delen, och då finns de ju redan där!;)

londongirl sa...

Oj! Här känner jag igen mig! Varning utfärdas som sagt till Marskatten. I vår äldsta sons rum ser det ungefär likadant ut som hos dig.... och längst in står hans säng kvar som ska vara till gästerna. :-)

malou sa...

Haha, vi har också ett skräprum Men vi har ett jättestort hus så vi har gästrum också. I det ena gästrummet (tvåans före detta rum) står alla orkideer utan blommor "på undantag". Någon påstod att dom skulle ha det avalt och inte direkt ljus, så skulle dom blomma om. F*n trot! Pelargonerna står i källaren och väntar på omplantering, dom är en sorglig syn...

Bloggblad sa...

Igenkänning! När sonen här flyttade till eget, målade vi om, fixade till och hade det som jättefint gästrum ... i ett par veckor... Nu är det mest sånt som inget vet var det ska vara... fast det går att ta sig fram till sängen för hemvändande "barn". Men så skräpigt att dörren annars alltid är stängd.

Anonym sa...

Jag skulle gärna vara gäst i ert skräprum :o)

Kulsprutan

Hannelen paratiisi sa...

Hihi, det är inte riktigt feng shui här heller..

Klimakteriehäxan sa...

Skönt att inte vara ensam ... men jag tror ju, måste liksom tro, att det ska hända något på den där fronten! för tänk om Kulsprutan vill sova där!!!! (det skulle hon gärna få)

Anonym sa...

Puss för det! Fast jag snarkar, säjer dom.

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Men har man eget rum så kan man snarka en del! fråga mej, jag vet!