Kvinnodagsblommor

Min blick vilar lite slött på ingenting därutanför bussen. Det är en alldeles vanlig söndag, inga speciella äventyr väntar. Men då, plötsligt, händer det: gräsmattan på andra sidan fönsterrutan är full av snödroppar! Blå scilla trängs i kanten, krokusarna ser riktigt uppstudsiga och pigga ut, i vitt, gult och lila! De små vårlökarna har svårt att försvara sin plats, trots att de förmodligen kom tidigt.
Ett par minuter senare har vi kommit fram till en annan gräsyta. Tätt tätt tätt står tulpanerna där, spikraka, lysande.

Och minsann, när jag vänder blicken mot ett nyss anonymt träd visar det sig faktiskt vara ett som tänker bjuda på äpplen så småningom: blommorna är som vackrast just denna stund, det är bara att njuta.
Tänk att detta kan inträffa den 8 mars! Rena underverket!

Fast egentligen är det inte konstigt alls. Jag är så innerligt trött på det gråa, det slaskiga, det till hälften snötäckta men inte vita, att alla de där ljuvliga vårblommorna uppenbarar sig, men bara för min inre syn. Alla andra stackars bussåkare såg inget av detta. Kanske delar de inte min längtan, kanske är de alltför koncentrerade på här och nu, på nödvändigt och inte på njutning.

Fattas bara att jag hade sett mimosakvistarna, underbart ulliga och påskkycklingsgula, också ... men jag kom fram till min hållplats innan jag hann ända till de där medelhavsblomstren, som väl bör slå ut snart, även om vindarna är svala och själva havet för kallt.

Vi kan ju ändå bestämma oss för att alla de där blommorna är en hyllning på internationella kvinnodagen.
En hyllning till alla tjejer, tanter, fruntimmer, flickor, klimakteriehäxor, käringar och kärringar - ingen nämnd, ingen glömd.
Alltså: blunda, framkalla bilden på näthinnan och njut!

Copyright Klimakteriehäxan