... en grå måndag så ber jag att få påminna om att nya tider nalkas, tider då marken förvisso är vit men inte av snö och is utan av underbart ljuvliga vitsippor.
Ibland måste man bli påmind. Eller hur?
Bilden togs den 1 april i fjol.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så himla fint !
SvaraRaderaJag har ett eget vitsipps-ställe jag med.
Brukar plocka in några för de växer ju i massor. Mitt barnbarn Felix snart 7, sa när han fick se alla sipporna,är det Mormors allihopa.Då var han bara fyra, när han sa det.Han gillade mig ända fram till fem års ålder, då hände en grej han löd mig inte när jag sa att han inte fick hoppa i min säng,han hoppa och hoppa tills jag tappa tålamodet,blev riktigt förgrymmad på honom, han syster Filippa som inte gillat mig alls, som han.Försökte också få honom sluta hoppa.Felet jag gjorde var att jag gick ut i köket och slog en kastrull i diskbänken och grrrrade.
Då började båda gråta och jag med.
Sedan försvann den där speciella kärleken vi hade Felix och jag ända från det första ögonkastet, då han bara var 2 dagar gammal.
Vad hade det med vitsippor att göra inte ett dugg, snart kommer dom.
Underbar påminnelse om att de finns där under snötäcket någonstans.
SvaraRaderaJag tänker alltid på min mamma när jag ser dem. Det var hennes favoritblommor och hon var född i vitsippstider också.
Tack för vacker bild med hopp om ljusare tider. Så ljuvligt att se fram emot att gå där och strosa.
SvaraRaderaVåghalsiga Vera
Jå, det finns hopp! Tack snälla. Det är ju inte långt kvar tills des.
SvaraRaderaTack, det behövdes!
SvaraRaderaJag som älskar den vita våren som vi har här. Den börjar snart! Härliga dagar med snö och sol i alldeles lagom blandning. Att ligga på ett renskinn på isen med ett pimpelspö i handen, jackan uppknäppt och näsan mot solen, det finns inget som slår det.
SvaraRaderaTack!
SvaraRadera