lördag, januari 01, 2011

Saker som smäller av

Jag är ingen vän av fyrverkerier. De väsnas, de förorenar luften, de skrämmer barn och hundar, de får folk att göra av med en massa pengar som kunde ha betalat för långt bättre, klokare, roligare saker.

Men det är klart att när det väl brakar iväg, då blir det ofta mäktigt, bokstavligen färgsprakande. Som när Vattenfestivalen kröntes av någon sorts mästerskap i pyroteknik, till och med jag stod på Slussen och tyckte det var både vackert och häftigt. Och då får man ju låta bli att tänka på alla de människor, ofta barn, som förlorat både fingrar, händer och liv i många primitiva fyrverkerifabriker långt borta i världen …

Själv köpte jag, ytterst motvilligt, några små pytteraketer ett år när Sonen var som mest fascinerad. Minns hur vi i Barndomslandet, framför allt på påsk, samlades på en kulle dit alla familjer kom med var sin påse smällare som avnjöts som kvällsnöje – visst, det var fascinerande då, så varför skulle inte Sonens intresse ha väckts? Min och de andra papporna som stod för handhavandet var undantagslöst nyktra, allt gick städat till, inga obehagliga överraskningar inträffade. Det kan man inte med någon säkerhet hävda nu för tiden.

Fast nog har den rätt som betraktar smällandet med inte bara respekt, utan rädsla. Bevisen för det kan räknas i antalet olyckor, ibland riktigt allvarliga. Dottern var en av dem som inom loppet av en halv sekund förbyttes från glad och lycklig unge till panikslaget och förtvivlat barn när fyrverkerierna tuttades på och den första raketen flög upp mot molnen. Hon och jag flydde inomhus, hand i hand, och där kurade vi tätt ihop i ett soffhörn tills tystnaden återkom och sista pjäsen exploderat där utanför.

I natt var det förstås dags igen. Och visst small det, visst blixtrade det, visst sprakade himlen grant i många färger. Men ett envetet snöfall dämpade ljudet och fyrverkerierna syntes knappt för alla flingor som regerade över luftrummet.
Till skotträdda barns och hundars räddning. Samt en liten påminnelse om att alla de där pengarna som bara smäller av till ingen nytta faktiskt hade kunnat användas på ett bättre, långvarigare, säkert roligare – och synligare! – sätt.

Copyright Klimakteriehäxan

1 kommentar:

mossfolk sa...

Amen!
Säger jag och passar på att önska en God fortsättning!