Det gör ont, gruvligt ont, både fysiskt och psykiskt att läsa utskriften av samtalet mellan 23-åringen i Stockholm och SOS Alarm. Den unge mannen misslyckades med att övertyga svarande sjuksköterska om hur allvarlig situationen var.
Vi vet slutet på historien: killen hittades död vid sin egen öppna ytterdörr av en granne.
Ambulansen kom aldrig.
Sjuksköterskan, som fått sparken, mår säkert inte heller särskilt bra idag.
Det gör förmodligen inte grannen heller.
Katastrofen är total, slutet det sämsta för alla inblandade.
Jag törs knappt tänka på hur 23-åringens familj har det.
Och så undrar jag en sak: kan killens ålder ha bidragit till att nödropet inte togs på allvar? Hade det blivit utryckning om den som ringde var säj 58 – en trolig infarktpatient?
Fallet är anmält till utredning. Landstingspolitikerna har fått brev i ärendet. Sjukvårdslandstingsrådet beklagar det inträffade. Det verkar bli ett polisärende.
Jo visst.
Resultatet går ändå inte att ändra.
Visst gör det ont!
Copyright Klimakteriehäxan
Utskriften av samtalet går att läsa i DN.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Fasansfullt! I dag... I Sverige... utbildad personal...
SvaraRaderaDet är så fruktansvärt att man knappt tror det är sant. Jag har också tänkt mycket på detta. Varför trodde sköterskan inte på honom? Även om det hade varit en ångestattack (som hon tydligen trodde att det var) så kan även en sådan vara riktigt illa och kräva läkarhjälp. Det känns som att det finns många offer i denna historia.
SvaraRadera