Det är något i luften. Koltrasten, den store solisten, har intagit sin sångarposition i trädets än så länge kala topp. Snart får vi njuta av ännu en av hans improviserade arior, så rika på variationer och djärva musikaliska infall att varje annan kompositör borde få skrivkramp för evigt vid sitt notpapper.
Och så är det ljuset. Det försvinner inte utan hänger sig kvar, sena och sneda solstrålar förgyller fasader i fjärran. Molnen får också en och annan liten guldkant. Scenografin kunde inte vara mer perfekt för fågelkörens många röster.
Det är något i luften, som visserligen kommer med lite väl hög hastighet – men ändå. Lite blåst får vi väl stå ut med, så länge det där finns i luften.
Kan det vara våren? Törs vi lita på det nu?
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Ljuset är bara för härligt! Men det blåste himla snålt när vi var ute och gick utmed Brunnsviken och tittade på fängelset... eller, ja, det kallar de nog inte sitt slott för själva, men tusan så fängelseaktigt det var med staketen och kameror i mängd.
SvaraRaderaNu är det vår. Jag hörde lövsångaren igår. Då ÄR det vår!
SvaraRaderaLjuset, visst känns det, längtat...
SvaraRadera