fredag, februari 27, 2015

När serier tar slut innan de är slut

Meddelande från Bokbloggsjerkan: "Har du läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill." Här ett av många svar!

Det måste väl ha något att göra med mognad.
När jag var ung lånade jag alla böcker av en och samma författare på bibliotekshyllan. Läste, även om jag inte var jättefascinerad. Aldrig att det skulle hända igen (det tog faktiskt slut för väldigt många år sedan).

I dag har jag insett att livet är för kort för att slösas bort på böcker som inte håller måttet. Alltså visste jag att mer än första delen av ”Fifty Shades of Grey” skulle jag absolut inte läsa. Urtrist och fullständigt verklighetsfrämmande var den.

Henning Mankell och Wallander gjorde jag slut med efter ”Den femte kvinnan”, då mördaren spetsade sina offer på vassa pålar och lät dem sakta dö en utdragen, smärtsam död. Vedervärdigt!
Per Anders Fogelströms Stockholms-svit läste jag förvisso ut, men tyckte ändå att den förlorade i charm ju närmare min egen tid historien kom.

Donna Leons stillsamma deckare från Venedig kastade jag mig länge lystet över (det finns nog ett 20-tal vid det här laget), men nu har också de tappat charmen, trots kommissarie Brunettis gastronomiska utflykter och problem med tonårsbarnen, som ger lite italiensk vardagskrydda åt berättelserna. Exemplen är fler, men jag stannar där.

Avbrott i serierna blir det alltså, fast i olika stadier.
Det måste väl ha något att göra med mognad?

PS Glömde frågan om det perfekta slutet. Läs "Drottningen vänder blad" (The Uncommon Reader) av Alan Bennett! Den är inte tjock heller, ännu ett plus!

Copyright Klimakteriehäxan

18 kommentarer:

  1. Känner också av det där "har man läst en - har man läst alla" men det krävs mod och mognad att erkänna det även för sig själv, när "alla andra" sprider lovord. Man liksom armbågar sig fram mot strömmen.

    SvaraRadera
  2. Donna Leons serie har jag precis bara börjat med, faktiskt har jag bara läst första boken än så länge :)

    SvaraRadera
  3. aha, då är jag inte mogen än...

    SvaraRadera
  4. Er helt enig med deg når det gjelder både Fifty Shades og Wallander. Den siste serien du nevner har jeg ikke lest, men kommer nok ikke til å gjøre det heller :)

    SvaraRadera
  5. Jag tror att det även handlar om att en och samma karaktär inte håller i bok efter bok. Trilogier är lagom, sedan är det dags att byta persongalleriet.

    SvaraRadera
  6. För mig funkar det bäst med serier som är högst trilogier eller kvartetter.

    SvaraRadera
  7. Jag har svårt för längre serier nu för tiden.

    SvaraRadera
  8. Det finns nog ingen författare som klarar att hålla liv i en serie hur länge som helst. Fast en del tycks tro sig om att kunna det, trots allt.

    SvaraRadera
  9. Anonym4:11 em

    Jag tycker om serier i fantasygenren, men annars hade jag nog lätt tröttnat på att läsa om samma människor i bok efter bok.

    SvaraRadera
  10. Mankells deckare har jag faktiskt läst varenda en av och gillar dem. Av Donna Leon har jag bara läst en eller två.

    SvaraRadera
  11. Jag kan gilla en del serier, oftast läser jag inte flera delar på en och samma gång utan låter det gå en tid mellan varje bok. Då blir det ofta inte någon känsla av upprepning heller.

    SvaraRadera
  12. Fifty shades of grey bestämde jag mig för att inte ens läsa första i:-)

    SvaraRadera
  13. jag har läst Drottningen vänder blad och kommer ihåg att jag gillade den mycket. Får väl läsa om den eftersom jag har glömt bort allt.
    Jag tyckte Marianne Cedervalls böcker var trevliga att läsa - åtminstone de två första. Den sista var fruktansvärt dålig - i mitt tycke.

    Henning Mankell slutade jag läsa när en bok handlade om att det var ett par polacker som var bovarna och som inte förekom i boken förrän i sista kapitlet. Tacka vet jag Agatha Christie - där är boven med från allra första början.
    Ingrid

    SvaraRadera
  14. Det är faktiskt bara en enda bok på sistone som jag inte läst färdigt (kom till mitten ungefär) och det var Kaffe med Rån som jag tyckte var alldeles bedrövlig. Trots att många av mina vänner (även bloggdito) tyckte den var SÅÅ bra. Som Oveboken, som jag heller inte gillade.
    Ingrid

    SvaraRadera
  15. Donna Leon har jag en också paus med nu, men det känns inte som att hon är helt ute ur bilden.

    SvaraRadera
  16. Lotten - jag läste Fifty Shades efter att ha hört Linn Ullman säga att om SÅ många andra läser vill jag veta vad de läser!
    Musikanta - "Kaffe med rån" -NEJ TACK. Har läst en av henne, blir ingen mer - den serien kunde också ha platsat på min lista! Ove gillade jag bättre.
    Koko - Donna Leon kan kanske komma igen, det har du rätt i.

    SvaraRadera
  17. Donna Leon hade jag också slutat med - och till och med gallrat bort i bokhyllan. Kunde dock bara inte motstå en ny när jag såg en i bokhandeln häromdagen!!! Kanske kan hon som sagts ovan "komma igen".
    En annan serie som fascinerat mig är Anne Cleeves böcker som utspelar sig på Shetlandsöarna (Tv-serien Shetland är hämtad från hennes deckare). Ytterligare en kommer ut i dagarna. Får se om den håller.
    Har just skrivit ett blogginlägg om platserna i Cleeves böcker och även i Peter Mays Lewistrilogin.

    SvaraRadera
  18. Det är nog svårt att variera sig inom dom ramar en serie skapar.

    SvaraRadera