lördag, januari 21, 2017

Läsning för dig – och för en president

Lyran bjuder på en ny utmaning. Hon skriver så här:
Det är helt enkelt så att jag inte är jätteförtjust i tegelstenar. 230 sidor är perfekt för mig. Men, det finns ju undantag, det finns böcker som jag faktiskt inte vill ska ta slut. Berätta om den bästa tegelsten du läst! Begreppet tegelsten är lite flytande, men kanske passar det böcker som omfattar mer än ungefär 500 sidor.

Jag håller helt och fullt med: alldeles för många författare tillåts numera breda ut sig i all oändlighet på sida efter sida, trots att deras story verkligen inte tål det. Men det finns undantag, som sagt. Och en verklig favorit har jag: "USA" (The US Trilogy) av John Dos Passos (1896-1970), utgiven i en volym redan 1938. En riktig tjockis!

Dos Passos var en av "grabbarna" i gänget kring Hemingway men polaren Ernest kom att bli mer känd i breda kretsar. Vilket absolut inte betyder att han var bättre! Faktum är att jag rätt som det är tänker att "USA" är det bästa jag någonsin läst, över huvud taget.

Man får en historielektion. Man får lära känna verkliga personer, porträttet av Isadora Duncan är ett mästerverk på få sidor, ett av många. Dessutom bjuds läsaren på tidsmarkörer som schlagertexter och tidningsrubriker, äkta vara. Och så den fiktiva historien om ett antal huvudpersoner som kommer in i och går ut ur texten.

Helt fantastiskt är det att skiljas från en av dem på, låt oss säga, sidan 213 i del 1 för att samma person sedan dyker upp på sidan 29 i del 2 och man är helt med på noterna! 
Väl genom alla tre delarna har man fått en läsupplevelse som går utanpå det mesta. Fast det tar tid, det gör det.

Jag tror att det hade varit väldigt bra om Donald J. Trump hade läst den här tegelstenen. Det skulle ha varit direkt nyttigt för honom, som (ursäkta) förefaller mig tämligen historielös, även om han sedan i går har nummer 45 i raden av presidenter i USA. Undrar hur Dos Passos skulle ha skildrat honom?

Copyright Klimakteriehäxan


PS Det här med tegelstenar tycker jag f ö är ett rent fysiskt problem också. De är både tunga och otympliga, t o m när de är i pocketformat.

15 kommentarer:

Lyrans Noblesser sa...

Oj så intressant! Har aldrig hört talas om den här boken, måste kolla.

♥ Hanneles bokparadis sa...

Dos Passos ska jag göra bekantskap med... nån gång

Boklysten sa...

Den känner jag inte till men blir onekligen nyfiken nu.

Monika sa...

Jag vet inte hur det är med skönlitteratur, men för facklitteraturen gäller att de amerikanska författarna får betalt per ord, så... ;)

Klimakteriehäxan sa...

Monika - inte tror jag att Dos Passos fick pröjs per ord ...! men vad vet jag?

Johannas deckarhörna sa...

När ska Donald ha tid att läsa? Han har ju fullt upp med att ränna ute och ställa till skandaler... Och nu fick han ju dessutom ett jobb att sköta... ;)

Åsa C sa...

Oj, den här kände jag inte alls till, tydligen missat den trots sin omfattande storlek. :) Verkar intressant!

Marie Eggimann sa...

Nej de böckerna har jag inte hört talas om.

Evelina Nilsson sa...

Visst är det besvärligt att läsa tegelstenar. Dels vikten och så blir det så otympligt. Och om det är en tegelsten i pocket är ju texten jätteliten :)

Sara Pepparkaka sa...

Och så ont det gör om man läser en tegelsten i sängen och råkar somna.. kanske man skulle satsa på tegelstenar som ljudböcker/ e-böcker, det kunde ju lösa de fysiska problemen!

Bokdamen sa...

Den här kände jag inte alls till. Låter intressant!

Lena sa...

En bok som jag inte kände till.

Helena sa...

Helt okänd bok för mig. Tegelstenar läses förresten med fördel på läsplatta, då spelar det ingen roll hur tung den är :)

Robert W sa...

Den tjockisen var en nyhet för mig. (Nä, jag menar inte Donald Trump...)

Midnattsord sa...

Helt ny titel för mig men låter onekligen intressant!