torsdag, januari 12, 2017

Konståkning – utan is

Ebb i kassan brukar det ofta talas om så här års, när helgerna har kostat en del, även för den sparsamme. Då kan det som är gratis vara extra gott. Nu går besökare i Stockholm förvisso gratis på många muséer, andra kan bjuda på entréavgiften vissa tider. Men att kombinera konstnjutning med att transportera sig känns väl ändå så gott som oslagbart?

Visst, det behövs en giltig biljett till kollektivtrafiken innan det kan bli konståkning av det här slaget. Fast sedan är det en ren fröjd att se alla offentliga utsmyckningar i gångtunnlar och på stationsväggar. Siri Derkert var väl först när hennes för all del väldigt omdebatterade verk invigdes 1965, på station Östermalmstorg. Dock har man sedan dess enträget fortsatt att satsa på spännande konst och snart sagt alla stationer har något att vila ögonen på (undantaget Zinkensdamm som är min närmsta station, där ser det verkligen urtrist ut!).

Det som senast drog till sig mina blickar visar träd och människor ovanför spåren vid Danderyds sjukhus (fotot ovan). Fotografiskt tryck på emalj, på plats sedan 2008 och upphovsperson är Klara Källström som vid verkets tillkomst bara var 24 år! 

Men faktum är att detta är bara en bild av väldigt många som är värda trafikanternas uppmärksamhet och beundran, i stället för att fixera den där mobilen folk envist har i handen och stirrar på. Varför har vi så förtvivlat bråttom egentligen? Och så svårt att släppa telefonen?

En linje som man bör åka med lite extra tid för att gå av på en station och vänta på nästa tåg, det är den blå. Solna Centrum-stationen måste göra varje besökare glad med sina färger. Kungsträdgården tog tredjeplatsen som coolaste t-banestoppet efter Neapel och Moskva. Till exempel.

Vill man planera sin åktur, som kan ta en stund  det handlar om en sträcka på 110 kilometer  finns en broschyr med bilder och beskrivningar. Att besöka världens längsta konstutställning är i alla fall perfekt när vädret inte visar sin bästa sida. Och något krav på is föreligger inte för den här sortens konståkning!

Copyright Klimakteriehäxan

2 kommentarer:

  1. Vilket underbart inlägg!

    När jag flyttade hemifrån i slutet av 80-talet bodde jag ett år vid Högalid med utsikt mot kyrkan och jobbade inte långt ifrån Björns trädgård. Dessutom läste jag sömnad- och mönsterteknik vid Slussen. Så jag rörde mig mycket på söder. Zinkensdamm var verkligen urtrist och är det tydligen ännu.

    Foldern du länkade till var verkligen intressant! Nästan så jag saknar Stockholm.

    Tulpanerna på sid 31 var urläckra!

    SvaraRadera
  2. Snyggt!

    (fast båt och spårvagn roligare: reseplanerare.vasttrafik.se/

    SvaraRadera