Kom att tänka på en reklamslogan: ta två, betala för en. Men det var bestämt inte riktigt snällt?Bildligt talat är en fotokedja vars deltagare du hittar här.
Copyright Klimakteriehäxan
Kom att tänka på en reklamslogan: ta två, betala för en. Men det var bestämt inte riktigt snällt?
Upptäcker att jag står och glor på en skylt i en port, en sådan där alla de boendes efternamn finns listade.
Visst, någon gång när jag var barn besökte vi Sigtuna. Morbror i Sollentuna hade ju bil och brukade ta oss runt till diverse sevärdheter inom rimligt avstånd när vi var på besök.
Låt mig fortsätta på gårdagens tema och fundera lite mer kring det där med bröst och behå. För erkänn: oavsett könstillhörighet ägnar vi de där kroppsdelarna en hel del uppmärksamhet, inte sant? Kan vara en sorts skönhetsupplevelse. Eller inte.
Vi som slängde behån då, på 70-talet, vi kunde göra det i den fasta förvissningen om att våra bröst höll sig fasta i egen upphissning, så att säga. Och de flesta som matade in de där persedlarna i brasan har så småningom krafsat ut behån ur askan, bildligt talat. Vi som aldrig gick så långt att vi eldade med nylon och spets i kupade former, vi återgick tämligen snart till att använda behå, som faktiskt är en sinnrik uppfinning – en kvalitetsbehå är konstruerad av en otrolig massa bitar, med mängder av teori och tanke bakom hopsättningen.
Det här är ett konstverk plåtat i Paris i våras. Nej, det är INTE jag som stått modell.
Snart är det dags för bokmässa igen. Fast i år ska jag nog inte dit. Men i fjol var jag där - och när nu veckans tisdagstema är ROLIGT kom jag att tänka på två bilder därifrån på saker som åtminstone i mitt tycke är lite kul.
Fler och eventuellt mycket roligare bilder kan du titta på om du klickar här.
Fler i fotokedjan bildligt talat här.
Det såg dessutom ut som om hotet mot petuniorna var akut – petuniorna som åtminstone i den ena blomlådan verkat vilja slå rekord i prakt. Nu kunde jag se svarta prickar även på deras lite ludna blad.
Copyright Klimakteriehäxan
De nya utvandrarna drar västerut, men inte så långt som till USA. De stannar på andra sidan Kölen, tycker sig få bra betalt för enkla jobb, finner sig i att bo obekvämt och sparar ofta till något framtida äventyr.
Vi befinner oss i Paris, i närheten av Place des Vosges. Gott om serveringar av olika slag, och folk sitter ute och fikar året om, i princip. I skyltfönstren kan man spana in de olika rätterna och bakverken innan man går in och beställer. Trevligt, inte sant? Och eftersom den här gatan domineras av judisk företagsamhet är just den här serveringen kosher och den sexuddiga stjärnan på plats, högt upp i fönstret. Dessutom kan ju goda saker att äta också vara ganska sexigt ...
Kokta i, med eller utan krondill - de var goda. Londongirl ville ha ett tips, jag har bara provat denna enda sorten i år (se nedan), vi tyckte det smakade bra, storleken varierade, klornas innehåll också.
Det är dags nu. Den klassiska gamla premiären må vara avskaffad, men det är så här i augusti som vi äter kräftor, även om de finns i frysdiskarna året runt.Klimakteriehäxan – finns hon? Ja! Om du inte redan är en, så blir du sannolikt en, tro mig. Och kanske känner du igen dig i mig, i alla fall lite!? Min blogg är till främst för mig själv och min skriv- och fotoklåda, det är bara att erkänna. Men du är väldigt välkommen hit! Kom, kom igen, kommentera gärna!
Nu finns "I ljust minne bevarad" som ljudbok , gratis att lyssna på. Klicka bara på länken! Det tar två timmar och sexton min...