söndag, augusti 23, 2009

Krigsrapport

Jag såg inte attacken komma. Från absolut ingenstans angrep de, massivt och blixtsnabbt. Invasionen var total. En räd som skulle kunna göra vilken fältmarskalk som helst stolt. Och det fanns ingen utväg för mig, den angripna. De aggressiva krigarna måste förgöras. Utrotas. Det var mest en fråga om val av metod. Min grymhet visste inga gränser, jag ville att de skulle lida, allihop, tills varenda en hade förlorat livet. Krig, nu var det krig!

Egentligen har jag alltid trott att bladlöss är gröna. Men de här små uslingarna var kolsvarta. Och de hade slagit sig ner på min krasse på balkongen, krassen som blommat så snällt och klängt och klättrat och visat alla prov på livsglädje. Tills nu. Varenda blomma var svartprickig, bladen hade svarta skaft och fullt med djur på undersidan också.

Det såg dessutom ut som om hotet mot petuniorna var akut – petuniorna som åtminstone i den ena blomlådan verkat vilja slå rekord i prakt. Nu kunde jag se svarta prickar även på deras lite ludna blad.

Sophink fram, största saxen också, bort med alltihop. Med sorg i hjärtat genomförde jag min räd, för de där plantorna kunde ha prunkat i flera veckor till, om de bara fått vara i fred. Fast krigets lagar är hårda.

Dock inte hårdare än att jag petade undan ett par små blommor. Sköljde dem nogsamt under kranen, pillrade bort alla de små svarta fienderna.
Kvar blev en inte särskilt omfångsrik men rätt söt söndagsbukett till köksbordet, som en liten och fredlig krigsrapport. Man brukar ju ordna med minnesmärken över utkämpade strider, inte sant? Och jag vill tro att jag avgick med segern. Tills vidare, i alla fall.

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jag har gett upp kampen... kommer de, så visar jag bara strupen. Eller pekar med hela handen mot komposten...

Hannele sa...

Vanligaste felen:

1) många vattnar för mycket, låt torka ut.

2) planterar glest, för få växter.
Har man riktigt mycket att välja på,
hinner bladlössen inte äta upp allt.

3) inspektera varje kväll, ta bort de första som kommer..

4) Plocka bort vissna blommor, vackrare så.

Klimakteriehäxan sa...

Jaa Hannele jag vet inte vad jag ska erkänna mig skyldig till.
Kanske har jag varit alltför flitig med vattenkannan. Men det har ju varit soligt och jättevarmt! Mina krukor har det varit trångt i, och visst tar jag bort de vissnade (till familjens förtret har jag tagit bort utblommade pelargonblommor på mer än en grekisk krog medan vi väntat på maten ...)
Bloggblad, kanske är din taktik den enda rätta - för att slippa frustrationen!

Klimakteriehäxan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Bruno Beige sa...

Jag känner igen känslan av blodtörst. För några år sedan "fick" många av mina kaktusar sköldlöss. Det var en episk kamp som slutade oavgjort. Några lyckades jag rädda andra kaktusar är saknade än. Den enda trösten var att många löss fick möta sin skapare...

Musikanta sa...

Jag tittar och tittar men kan inte upptäcka en enda liten lus på petuniorna. Men jag har hört att man ska spraya blommorna med såpvatten om man får några (löss, inte blommor).

Jag sådde dill för några år sedan och då hade jag så mycket svarta bladlöss på den att jag jag inte kunde använda den. Sen har det bara blivit persilja.

Klimakteriehäxan sa...

Musikanta, gläd dig!!!!!