torsdag, augusti 13, 2009

Antikrundan

Den går strax bakom knuten på vårt hus. Antikrundan.
En efter en kommer de, de flesta pustande, stånkande, flåsande, och mängden oljud står ofta inte alls i paritet med hastigheten. Någon enstaka konverserar obehindrat med sitt sällskap, men de är i klar minoritet.

Klädseln varierar. Nyfrälsta visar upp sporttopp och byxor av senaste snitt, andra ser ut att ha lyckats bevara utstyrseln från någon gång på det tidiga 70-talet. En och annan är klädd som för söndagspromenad till högmässan med tillhörande kyrkkaffe: kavaj eller dräktjacka, propra skor och handskar och ibland rent av en huvudbonad.
Majoriteten har ändå sportskor, oavsett hur de ser ut för övrigt.

Men en gemensam nämnare har de, antikrundans samtliga deltagare: de har gåstavar. ”Nordic Walking” heter det på idrottska, när man inte vill verka töntig och ”gå stavgång” i all enkelhet. Och nog har de där stavarna – ”haru glömt laggen hemma va? hahaha!” – fått utstå mycket spott och spe sedan de först dök upp. Fast i dag är de accepterade och i flitigt bruk, och få orkar ens försöka häckla den som kliver i väg, med schvung i steget och sväng i staven.

Oavsett hur väl- eller otränad man är, hur besvärlig eller lätt terräng man än tar sig fram i, kan de där stavarna bevisligen vara till hjälp. Tekniken bland användarna skiljer sig ofantligt. Bland antikrundans äldsta deltagare gäller det inte så mycket att få ut mer av träningen. Det gäller snarare att öka säkerheten, att våga gå ut över huvud taget.

Egentligen tror jag att det är det allra bästa med gåstavar: människor som dragit sig för att ge sig ut på promenad på inte längre riktigt stadiga ben, de har nu fått ett hjälpmedel som till och med bytt från töntstämpel till något trendigt.
För att gå med käpp eller rollator, det kan förvisso bli en nödvändighet en vacker dag. Fast den dagen går att skjuta upp, tack vare stavarna.

-Kolla, nu kommer antikrundan, tjoar ett gäng grabbar när två damer marscherar förbi dem med stavarna taktfast pendlande.
Solen speglar sig i ölburkarna, vars innehåll byggt upp alldeles för stadiga magkulor för herrarnas ålder och välbefinnande.

De borde hänga på den där antikrundan! Den funkar oavsett ålder och grad av kondition! Pinsamt? Inte ett dugg, pojkar. Det handlar ju faktiskt om Nordic Walking!

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

Ingela sa...

Min farmor tyckte vid sådär 90 att rollator, det var bara för gamla käringar. Gåstavarna hade precis dykt upp och farmodern klarade balansen ytterligare några år med hjälp av dessa. Nu, vid 99½ uppskattar hon sin rollator till fullo.

Cicki sa...

Antikrundan....det var ett bra namn.....:-)

Ninni sa...

Vilken idiot jag varit som inte tänkt på att introducera gåstavar här i Belo Horizonte. De finns ju inte här!
Folk motionerar där det är någorlunda slätt underlag i parker och längs gator. Gåstavar hade ju varit perfekt även på vanliga trottoarer där underlaget är allt annat än bra.
Dessutom är ju rullatorer en mycket ovanlig syn.De lär ska finnas men jag har inte sett någon. Folk som är i behov av dem får nog helt enkelt finna sig i att sitta stilla.
Bra namn...antikrundan!
Ha en skön helg!

Bruno Beige sa...

Även jag, en medelålders man har skrattat rått åt de skidlösa. Kanske var det för att det kom för nära. Att snart är det jag som vandrar med stabilisatorer. Men som du skriver, nu är det väl ingen som bryr utom de allra mest inbitna häcklarna. Fast det brukar ju vara de som mest av alla saknar självkännedom.

Klimakteriehäxan sa...

Antikrundan är ett bra namn, lessen att det inte var jag som kom på det.
Ingela - krutkärringar är alltid en källa till glädje!!!
Ninni - du får helt enkelt skaffa agenturen, kanske blir du miljardär (eller nåt) på kuppen?
Bruno B - jag har testgått. Det är inte alldeles enkelt att stava så att det verkligen "tar", man måste tänka sig för - och så, rätt som det är, går man där och bara nuddar marken med spetsarna, som vilken 100-åring som helst ... Nu har jag inte prövat på jättelänge.