Med brösten i fokus

Det finns en affär i Gamla Stan i Stockholm som har en förunderlig dragningskraft på turister. Särskilt gäller det folk från Asien. Man kan se dem flockas framför skyltfönstret, de pekar, kommenterar, döljer en skrattande mun med handen. Sedan kommer kamerorna fram, men de ser sig lite ängsligt om – det är väl ingen som kommer och bråkar nu, tycker vi är oartiga?

Ingen bråkar, såvitt jag har sett. Och även om det där skyltfönstret inte är en av de attraktioner som vår huvudstad är mest berömd för, så undrar jag om inte just de där fotografierna blir ganska flitigt visade i Kyoto och Hongkong med omnejd när de artiga globetrottarna kommit tillbaka hem.

Butiken säljer diverse klädespersedlar. Bland annat och kanske framför allt kan man här köpa damunderkläder. Men inte vilka underkläder som helst. Detta är affären som visste att Big Is Beautiful långt innan Jytte Meilvang fått in en fot på HM. För har du haft svårt att hitta tillräckligt stora storlekar så finns räddningen här. Och är man 130 cm lång och i princip utan såväl rumpa som byst, då framstår självklart de här jätteplaggen som något riktigt exotiskt. Är man dessutom en asiatisk man som tycker att svenska valkyrior generellt sett är stora som hus blir anblicken ännu mer anslående. Självklart ska detta plåtas!

Stora trosor har naturligtvis sin tjusning, men det är behåarna som tar priset. Faktum är att man stannar till, även om man inte hunnit längre än till 85C själv. Jasså, kan de bli SÅ stora? Hur kul är det?
De här behåarna är konstruktioner som snarast får en att tänka på veckohandling, ni vet: en kasse i vardera handen, tungt. Konstruktionen måste ha hållfasthetskalkyl och tåla belastning med marginal. Axelbanden är följdriktigt som hängslen.

Att somliga drömmer om superstora bröst som förtjänar att kallas bomber/meloner/kanonkulor, det är ingen överraskning. Att många dessutom gör slag i saken och köper nya, i häpnadsväckande storlek, det är inte en nyhet det heller. Men den som handlar i den här turistmagneten, den har förmodligen inte lagt ut en enda krona på storleken, bortsett från vad allmän näringstillförsel kostar. För det handlar inte om glamour-produkter.

Sist jag flanerade förbi den där affären stannade jag också till och slängde en blick på det skyltade. Hann tänka att om utvecklingen fortsätter som den börjat så kanske jag hamnar på deras kundlista också en vacker dag. För tendensen är otvetydig, och fortsätter det så här riskerar man att en vacker dag vara så framtung att man helt sonika tippar över och står på näbben.
Det vore något för japanerna att föreviga. Med brösten i fokus.

Det här är ett konstverk plåtat i Paris i våras. Nej, det är INTE jag som stått modell.

Copyright Klimakteriehäxan