Nästa Nobel-pris?

Jag undrar om jag har gjort en upptäckt.
En upptäckt av naturvetenskaplig art. Prisvärd, rent av.
Vilket i så fall är inte bara märkligt, utan synnerligen märkligt, för någon begåvning åt det naturvetenskapliga hållet, det har jag verkligen inte.

Men nu råkade det vara så att när jag satt på en restaurang härom kvällen och just hade tuggat i mig en ganska förtjusande rödingbit, så började det klia på ena fotleden – den vänstra, om ni vill veta mer exakt.
Jag krafsade lite och tänkte inte mer på saken.
Tills jag var där igen med fingrarna, eftersom det alldeles odiskutabelt kliade.

Slängde ett öga åt foten till. Och vad ser jag?
Är inte det där en fästing?
Jag fattar inte var jag lyckats plocka upp den, men en fästing var det, väl inbiten och på väg att stilla sin hunger genom att snylta på mig.

Fästingar är obehagliga små djur, men man kan ändå inte sitta på krogen och ta sig an dem, det måste vänta till enskildheten.
Men klådan, den väntar inte, den bara fortsätter.
Ett enda riktigt bra medel mot klåda känner jag till: kyla.

Alltså tog jag en isbit ur mitt glas och höll mot fästingbettet, som naturligtvis lugnade ner sig, ganska snabbt dessutom.
Men döm om min förvåning när jag så småningom skulle avlägsna inkräktaren – och upptäcker att det går hur lätt som helst.
Fästingen hade väl frusit ihjäl under min isbit. Där fick han!

Se där min naturvetenskapliga landvinning: ett fullständigt giftfritt och gratis medel mot fästingar, som ingen hade gett mig tips om.
Is!
Och jag lovar: om du blir mygg- och/eller knottbiten i sommar: is är det enda som hjälper.
Giftfritt och gratis, det betonar jag en gång till.
Får jag Nobel-pris nu?

Copyright Klimakteriehäxan