Balkongmiddag

Den rökta siken doftar sommar alldeles själv. Fisken skivar sig lätt under gaffeln, benen är få och lätta att peta bort.
Färskpotatisen är ganska snabbskrubbad. Det svåraste är att inte låta den koka för länge.

Såsen rör jag ihop av lätt creme fraiche, en slatt turkisk yoghurt, lite lättmjölk, en halv pressad citron, grovmalen svartpeppar och röda kaviarkorn.
Sallad.
Jordgubbar, plockade på Öland, efteråt.
Ut med allihop på balkongen.

Det smakar svenskt, det smakar juni, det smakar gott. Sonen, just hemkommen från Hultsfred, låter sig väl smaka efter fyra dagars hamburger- och kebabdiet.
Trädens grönska får salladen att se blek ut. Måsar dyker efter fisk ännu färskare än vår.
Svanfamiljen skymtar på håll. Kullen av ungar tycks ha krympt igen – är de bara fyra nu? Svårt att avgöra, avståndet är för stort.

Mina penséer ser ledsna ut trots omvårdnad. Kanske har de blivit halvkokta i värmeböljan?
Pelargonierna har inte heller satt fart, i bästa fall gör de det så småningom. Men margueriten ser pigg ut, fast den är förstås ny.
Allt ihop sammantaget betyderi alla fall, att middag på balkongen är - i all enkelhet - en av sommarens höjdpunkter.

Copyright Klimakteriehäxan