Sol!

Å en sådan fin sommardag!
Till råga på allt infaller den en lördag, när ganska många av oss faktiskt har ledigt.
Vi dräller ut på gräsmattorna, dukar upp i bersån, vecklar ut picknickfilten, smörjer in solkrämen, putsar solglasögonen, söker en vinkel för boken så att den inte stjäl de fantastiska solstrålarna.
Och så njuter vi.

-Ligga här och steka. Vuxna människor. Borde verkligen begripa bättre. Det är ju faktiskt livsfarligt! fräser en besserwisser-tant som passerar just den gröna kulle där jag bland flera andra har slagit mig ner för att känna sommaren.

Jovisst. På sätt och vis har hon ju rätt – det trista med besserwissrar, det är just det att de faktiskt inte så sällan har rätt.
Men samtidigt som det kanske är livsfarligt att sola så är det också livsnödvändigt. Den ekvationen är inte lätt att lösa.

Och hade jag inte bestämt mig för en stunds soldyrkan i dag hade jag heller inte sett svanfamiljen majestätiskt paradera förbi längs strandpromenaden. Kung och drottning Svan, tätt åtföljda av inte mindre än sju små gråluddiga prinsar och prinsessor av ganska nykläckt sort.
Om några dagar är barnaskaran antagligen reducerad, inte av den livsfarliga men nog så naturliga solen, men av de faror som kallas naturliga fiender och har klor och vassa tänder.

Så bräcklig är idyllen.
Därför måste man passa på att njuta.
Även om det är lite livsfarligt.

Copyright Klimakteriehäxan