"Om jag fick veta att jag skulle dö om ett år då skulle jag…" - så lyder ämnet som jag fått i slutspurten av pågående Blogstafett. Jag har fått det från Deercats bravader (sedan några andra stafettdeltagare tappat pinnen).
Vad tror jag då att jag skulle göra om jag fick veta att jag hade ett år på mig för att leva? Svårt!
Jag tror att jag skulle:
Gråta. Osäkert hur länge och hur ofta, men jag skulle fälla många tårar, känna ilska, tycka att allt är orättvist.
Ifrågasätta. Hur är detta möjligt? Vad beror det på? Vad kan omgivningen lära av mitt öde?
Glädjas. Så gott det nu ginge. Åt att inte dö ung, till exempel.
Minnas. Tänk att jag har fått vara med om så otroligt mycket!
Kramas. Söka närhet, värme, tröst.
Rensa. Reda ut papperen, slänga eventuella fåniga hemligheter som överlevt i gömmorna.
Skriva. Som en hjälp att tänka.
Tacka. Sträcka ut en hand till de som varit med på livsresan, försäkra mig om att de fått veta vad de verkligen betytt.
Leva. Försöka finnas i vardagen: äta, dricka, sova, läsa, bada, promenera, lukta på blommorna.
Hoppas. Att det var fel på diagnosen, att någon blandat ihop saker och ting, att vetenskapen redan i morgon skulle presentera lösningen som skulle betyda min räddning – ett tag till…
Tittar på min lista, som naturligtvis skulle kunna göras ännu längre.
Inser att en hel del av de där punkterna borde finnas på agendan redan nu.
För i själva verket kan vi ju dö inte bara om ett år, utan redan i morgon.
Copyright Klimakteriehäxan
Nu ska ett ämne vidare till nästa stafettdeltagare, som heter "I stort sett menlös".
Hon ska fundera över detta: Vad begreppet "hemma" egentligen betyder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Oj, det var en svår fråga det. Tror att jag skulle göra som du.
SvaraRaderaDet verkar som om du har ett bra och klokt sätt att ta hand om situationen. Se´n är det självklart att du pratar teori - praktiken kan nog se hemskt annorlunda ut trots goda intentioner. Hoppas du slipper uppleva det hela!
SvaraRaderaLenas syster
Jag tänkte just det som du avslutade med - mycket av det där borde man allt göra lite alltsomoftast...
SvaraRaderaJag upplevde lite av det där när jag fick cancer - när jag inte visste om den hade spritt sig, innan jag "visste" att det skulle gå bra. Jag lärde mig mycket om mig själv under den perioden, och jag upplevde sidor hos min familj som jag inte hade sett innan. Jag t r o r att jag har l¨rt mig att sätta pris på vardagarna, och att verkligen leva här och nu - inte spara så mycket till "sen". Man vet ju aldrig om "sen" verkligen kommer!
SvaraRaderaVilken otroligt svår fråga. Jag tror att jag skulle göra som du. Samt även försöka leva mitt i nuet som man naturligtvis borde göra varje dag. Jag skulle även skriva ner min historia som jag upplevt den och lämna över den till mina barn. Jag känner nämligen nu en saknad över att jag inte riktigt vet hur min mamma tänkte och upplevde vårt kaotiska liv. Vissa delar vet jag men inte alla. Hade hon skrivit ner det hade jag förhoppningsvis förstått bättre varför hon handlade som hon gjorde ibland.
SvaraRaderaJa vad skulle man egentligen göra?!?! Jag läser Mia Törnbloms "självkänsla nu" och där var frågan vad man skulle göra om man hade 3 månader kvar, obegränsat med pengar och var frisk... DET var svårt det med. För så mycket man vill hinna med och så sitter man bara och planerar och drömmer... Man kanske skulle behöva en spark därbak?! Tänkvärt och väl värt att fundera på.
SvaraRaderaha det gott. Kramar Malin
man gör ju små försök att leva så,
SvaraRaderadet där att inte skiljas som ovänner är också klokt
Och jag som skickade vidare stafettpinnen med frågan säger så här...Den är verkligen tänkvärd och jag försöker använda den ofta i mitt liv. I alla fall varje gång jag står inför ett större livsval...Skulle jag göra det här ifall att..osv....
SvaraRaderaDå blir livsvalet lättare.
Tanken med frågan är oftast att man kan granska om det man håller på med nu i sitt liv överensstämmer med de spontana svaren till frågan...Då vet man ju om man är på rätt väg i sitt liveller hur?....
Jag gillar dina svar väldigt mycket..
Kram