Så här års är de som allra finast, maskrosorna som jag råkar hysa en sorts klockarkärlek till. Visst är det ljuvligt med alla de små solarna som lyser i gröngräset!När jag tog den här bilden i dag tänkte jag på Khaled Hosseinis roman "Tusen strålande solar" (A Thousand Splendid Suns). Har ni inte läst den så gör det!
Bokens titel har författaren dock hämtat från en dikt av den persiske 1800-talspoeten Saeb-e-Tabrizi.
Undrar om det finns maskrosor i Afghanistan också? I så fall var det kanske de som inspirerade diktaren...
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Fint foto! Men tyvärr - för oss som har liten trädgård och liten gräsmatta anser man varken maskros eller nässlor som något positivt. De förökar sig som kaniner och det är en jävla massa rensande, hur "vackra" de än är. På foto. Eller goda i soppa (nässlor).
SvaraRaderaMen jag håller med om att läsa den rekommenderade boken - och/eller dikten - du nämner.
Välkommen tillbaks till fädernelandet. Är du och din dator
friska efter utflykten?
Kulsprutan
Tack, lyckligen återförenad med min laptop!
SvaraRaderaJag har nästan ett likadant kort på min blogg. Visst är dom vackra, lyser så gult o fint på gräsmatten här utanför.
SvaraRaderaTänk om du kunde få grannarna att förstå hur vackra våra lejontänder är!
SvaraRaderaLäs också boken innan "Flyga Drake". Båda är fantastiska böcker!
SvaraRadera"Flyga drake " (The Kite Runner) - självklart! Har bloggat om den oxå, mer än en gång tror jag. En solklar favorit, vi är helt överens.
SvaraRaderaGrannen kom över och lånade vår bärplockare i går. Till vad? Han använde den för att "skörda" maskrosor! Snabbt och fiffigt, om man lider av solarna (men inte av rötterna).
SvaraRadera